Vem vill läsa om en skandalblondin?

Var det till mig du skrev? När böckerna handlar om folk som vanligtvis syns i skvallerpress, räknas de nog ett slags skvaller. Hur som helst tror jag att målgruppen för utvikningstjejernas böcker är just vanliga halvsnygga tjejer som känner sig intellektuellare än utvikningstjejerna. Vanliga tjejer läser dem med hatkärlek för att känna sig bättre till mods, och för att kunna klaga på killar, som gillar utvikningstjejer trots det bristande intellektet.

Jag tror att du har rätt, det är troligtvis den vanligaste gruppen men dock inte den enda. Men jag vill fortfarande inte hålla med om att de är rätt av skvaller det handlar om, även om dessa kvinnor figurerar flitigt i pressen.
Och som jag har skrivit tidigare så vill jag återigen påpeka att jag inte tycker att alla dessa utvikningstjejer som skrivit självbiografier, är dumma eller mindre intelligenta, utan att de kanske bara inte passar som författare.

Att inte passa som författare är väl mer eller mindre synonymt med att vara osmart? Författarskap fungerar ju som måtstocken för ens intellekt. Visst är det irriterande med kändisar som tror att bara på grund av deras kändisskap är de kapabla att göra allt, tex skriva insiktsfulla texter, men frågan är om inte utvikstjejernas böcker hade blivit ännu mer hatade om de faktiskt varit bra. Utvikstjejerna får inte göra intrång i de vanliga universitetstjejernas sfär.

Visst, de flesta hade väl tyckt att det rent teoretiskt varit roligt om utvikstjejernas böcker var bra. Men i praktiken verkar folk ta på sig extra kritiska glasögon när de läser deras böcker, så att de aldrig någonsin når upp till ens krav. Exempelvis DN tycks ju ge de böckerna åt de mest insnöade feministerna, varför böckerna garanterat blir sågade. Samtidigt anses vissa rätt meningslösa kriminalromaner vara bra, vilket jag tror beror delvis på att man inte läser dem lika kritiskt.