Otrohet är naturligt

Inlägg #1: Postat: 2007-05-20 13:22:00
Karin Holmberg
Om vi utgår från att monogami är det naturligaste, och att vi är skapade för det.
Var går i så fall "gränsen" ifall vi får känslor för någon annan än vår partner?
När räknas det som otrohet? När räknas det som att vi kan "räkna ut" den relation vi har?
Inlägg #2: Postat: 2007-05-20 14:50:00
CimEfraimsson
Jadu.. Med kärlek har jag känt så att när du verkligen är kär, på riktigt, då ser du inte andra killar. Men så funkar det ju inte. Kärleken i sig är blind,men du själv blir ju inte blind bara för att du är kär. Det du frågar är ju samma saker som jag frågar, så hos mig finner du inga svar . Men det är en intressant diskussion.
Inlägg #3: Postat: 2007-05-20 20:51:00
Sunny
Jag kan bara säga att jag känner mycket starkt för båda mina män. Om man har ett barn o får ett till så tar man väl inte från kärleken till det första o ger till det andra? Som om det bara fanns en bit som måste delas???Kan man älska flera föräldrar plast,styv o biologiska många barn o massor av hudjur så vore det väl märkligt ifall man inte kunde älska mera än en enda man?
En av mina älskare introducerade begreppet prismatisk kärlek för mig .
Inlägg #4: Postat: 2007-05-20 21:03:00
Sunny
De flesta ser kärleken som ett klot. Två halvor blir komplett.
Men kärleken är som en prisma. Många ytor som kan läggas emot varandra :en yta i taget. Han o jag hade just kärleken till teatern o Konsten : då matchade vi varandras bit av just den prisman. Den käre har alltid varit filosofiskt o andligt lagd.En stor del av min prisma.Att leva ett helt liv tillsammans betyder att många ytor stämmer man alla kan ju inte stämma eftersom vi talar om en prisma?
Inlägg #5: Postat: 2007-05-20 21:04:00
Sunny
I bland kan man mötas bara fysiskt: sex men just den här killen är underbart men mera finns inte.
Då får man väl vara glad över varje lyckade möte?
Laddar...