Stackars mina vuxna barn!

Inlägg #1: Postat: 2007-05-19 17:45:00
StaffanH
Jag har lovat mig själv att försöka rensa ut skräp med jämna mellanrum, men det blir lite si och så med den saken. Jag har också upptäckt hur mycket man samlar på sig bara på ett år. Hoppas att jag kan ge bort lite användbart till brorsbarnen den dag de skaffar eget.
Inlägg #2: Postat: 2007-05-19 22:12:00
Sunny
Jag har någonting jag kallar De Dödas Boningar på min vind!
Det är kartonger: var o en rester av ett liv. Den käres barnlösa syskons dödsbon, mina båda släktlösa fosterföräldrars,Exets mamma,pappa , morfar o morbror
I varje kartong finns sakerna man har svårt att slänga. Gamla betyg o brev,bouppteckningar o svartvita lådkamerabilder m.m
Nu tillkommer vänner utan anhöriga: Den Lilla Horan o andra har sin låda på min vind.I hennes finns det ju över 20 års dagbok intalade på band!
Inlägg #3: Postat: 2007-05-19 22:17:00
Sunny
Vad göra med sådana lådor?
Min fosterfars körkort från tidigt 20 tal får mig att minnas hans berättelse om dagen det togs. Forstermammans många utvandrade släktingar tecknar en bild av emigrant usa.Både Den Käres far o storebror har fått krigsmedaljer från flottan: Det var i I:a resp 2 världskriget.
Bara dottern har ingen plats bland de döda.
När man är 3 år efterlämnar man inte mycket.
Inlägg #4: Postat: 2007-05-19 23:34:00
Janne B
Jag har fått ca tio mejl och telefonsammtal på detta tema. Vilket betyder att väldigt många bär på detta bekymmer. Vi blev nästan fostrade till att livets mening var att köpa och samla, inte slänga. Därför behövde vi allt störr bostäder helst med både vind och källare. Själv har jag nog sju kameror som är sönder men som jag inte kan slänga, de har ju varit mina färdkamrater.
Inlägg #5: Postat: 2007-05-19 23:37:00
Janne B
Hette hon Lena Larsson tro, hon som på 1960 talet körde temat köp, slit och släng. Rätt snart insåg vi att det inte var ett hållbart livssätt. Så först samlade vi då, sedan började vi byta med varandra. Sedan blev det kommunal återvinning med mera. Vi sopsorterar trots att vi inte riktigt tror på det osv.
Inlägg #6: Postat: 2007-05-20 11:16:00
StaffanH
Ja det hette hon. Förmodligen lite olyckligt formulerat, för vad hon egentligen menade var att företrädesvis barnfamiljer skulle kunna skaffa billiga, men funktionella, vardagssaker. Gick det sönder var det ingen större katastrof. Därmed inte sagt att föräldrarna inte skulle lära barnen att vara rädda om sakerna...
Inlägg #7: Postat: 2007-05-20 12:39:00
Janne B
Staffan 6/ Hennes uttalande väckte enorm uppmärksamhet för så sent som på 1950 talet ansågs Sverige vara ett fattig land. I många år fick hon i media uttolka sitt eget uttalande. det var en nyttig debatt.
Inlägg #8: Postat: 2007-05-21 00:39:00
StaffanH
Jo, jag minns lite av det, även om jag var barn på den tiden. Även en schlager fick heta "Slit och släng". I fullvuxen ålder har jag läst Lena Larssons memoarer. Hon var både kompetent, intressant och ibland en lite kontroversiell person. Idag ser vi många av hennes idéer som självklara.
Inlägg #9: Postat: 2007-05-21 09:35:00
Janne B
Ja Lena L hade ett mkt stort inflytande på dåtidens svenskars sätt att tänka och handla.Hon omvände kanske inte folk men påverkade alla. Kanskr roligt för oss att veta som försöker påverka i den lilla skalan. Ord går ut och påverkar....
Inlägg #10: Postat: 2007-05-24 10:12:00
Janne B
Ska jag övergå till digital kamera, som en av de sista. Jag har två rätt moderna kameror, tillverkade ett par år före den stora digitalvågen. Ja jag gick till min fotobutik i tisdags o titta på en digitalare för endast 999 kr, enkel men med några bra finesser. /
Inlägg #11: Postat: 2007-05-24 10:15:00
Janne B
Det såg lite stökigt ut i butiken, men man ska inta vara petnoga Så jag gick hem o läser i tidningen nu att de haft inbrott. En yngling med ormkropp har tagit sig in genom en minimal ruta. Samt langat ut grejer till kompisarna...../ Så jag kan fortsätta mina digitala tanker: Samt fundera på om mina barn ska behöva ta hand om ännu fler bilder....
Inlägg #12: Postat: 2007-05-24 12:29:00
Elina
10/Janne, jag kör så här:
Digital för det som ska sparas till efterlevande dvs familjebilder.
Dia för naturen och mina ev. utställningar. Kan aldrig släppa Nikon 23 och Velvia. De bilder får ungarna göra vad de vill med men har sorterat typ "mina bästa" "utställda" och resten plats/årtal. Men det behöv slängas mer ...
Inlägg #13: Postat: 2007-05-24 12:42:00
Janne B
Elina God dagens och tack för tips. Jag köpte en Minolta 7000 ca 1986, ett underbart redskap i 15 år. Sedan gick en viktig o dyr grej sönder inuti. Skulle bli såå dyrt att laga byta. Så nu har jag den som Prydnad i en bokhylla.
Inlägg #14: Postat: 2007-05-24 13:55:00
Elina
Min Pentax år 68 funkar utmärkt än men är också på bokhyllan. De digitala är mer kortlivade, inget att laga oftast om de inte hör till de superduperdyra. Och lite slarviga bilder tar man för de går ju att kasta så enkelt.
Inlägg #15: Postat: 2007-05-24 13:58:00
Elina
Kompisen Jan Töve har en bra regel. Tar man en bild och vill spara den måste en liknande slängas. Bara 20 blåsippor, inte 21. Så svårt men säkert fungerande.
Inlägg #16: Postat: 2007-05-24 14:36:00
Janne B
Min Minolta 7000 hörde till den första generationen med inbyggt chips som styrde det mesta.Blixten var specialbygd med märkliga funktioner, klarade de mest eländiga förhållanden. Det var detta chips som skulle bli så svårt nästan omöjligt att byta. "Men vi levde lyckliga tillsammans i många år"
Laddar...