Otrohet är naturligt

Till människans naturliga utrustningar hör en förmåga att kunna se följderna av sina handlingar. Vi kan göra medvetna val utifrån en slags moral på ett sätt som djur inte kan. En katt som fångar en mus reflekterar t ex inte över om den plågsamma leken är ondskefull. Därför blir en diskussion om vad som är naturligt en väldigt godtycklig diskussion och man kan misstänka att de som hela tiden betonar det naturliga i vissa människors handlingar försöker ursäkta moraliskt negativa handlingar.

Frågan är, som alltid, om du skulle kunna få känslor eller bli kär i en som tänkte och fungerade precis som du.

Och jag undrar om du verkligen menar det i så fall. Styr du inte på något sätt över vem du blir kär i om kärleken är kapabel att skapa så stor svartsjuka. För svartsjuka bottnar ju i egna osäkerheter. Förnuftet och hjärnan kanske leder dig till någon som du vet är utmanande, som sätter din karaktär på prov för just din personliga utveckling. Vi människor är finurligt konstruerade och de flesta av oss är mest mottagliga för förändringar efter praktiska erfarenheter.

Jag tror du skulle må bra av en såndär erfarenhet i ditt bagage. Alltså, ett förhållande som byggt på äkta kärlek men som har tagit slut av naturliga skäl och förvandlats till något som fått dig att växa som person. Har ju haft förmånen att följa dig och en del av dina texter här och det märks att du inte riktigt släppt taget från din första förälskelse.

"Märks att du inte riktigt släppt taget" kan vara årets underdrift . Jag hatar att vara klyschig, och kommer ständigt på mig själv med att vara så jävla klyschig, så även i det här fallet. Jag trodde gräset var grönare på andra sidan, det var det inte. Och nu börjar jag inse vad jag tackade nej till, naturligtvis typ samma dag han skaffat ny flickvän och gått vidare. När det gäller svartsjukan har du ju helt rätt, naturligtvis visar det att jag är osäker. Det sticker jag aldrig under stol med.

Draken?allt sitter inom oss,i våra tankar om oss själva,mönster -som vi kör i samma "rulle" -om och om igen-Tills,det uppstår en mättnad.vi blir less,arga, att bära omkring på det gamla inprogramerade mönstret och fördomarna om oss själva och DÅ händer det något med vårt inre.Vi börjar bli medvetnaDet går/förändras inte över en natt...det gäller att ha tålamodet i hand och ärligheten som väktare..

..att klä av av rädslan,låta den lille jäkeln strippa ett tag, för att se den, för vad den är-en tankekonstruktion,vi burit med /inom oss, onödigt länge.Ända sen vi var barn-då pålagd/inlagd-det vi inte förstod,för vi hade inte ord på det som hände,kändes,sas till oss.Du är ärlig mot oxså dig själv-det underlättar processen..även om det inte gör mindre ont,så går det nog fortare.k

Svarsjuka har jag känt några gånger i mitt liv och det var ingen höjdare precis. Fy sjutton vad jobbigt att känna sig styrd av svartsjukans demoner.Besatt var jag, under tiden svartsjukan pågick. Huvaligen!!! Ökad självkänla och ökad medvetenhet rådde bot på denna "åkomma" A-L