Alla farliga hundar saknar existensberättigande

fort nr 1. Listan på olika hundraser som avlats fram för sådant här kan göras mycket lång, vissa raser har mer "tur" än andra att bli så kallat rumsrena.

Rottweiler uppkomst 1820 talet anv. boskaps-vakthund nu sällskap polishund skydd, även denna ras dåligt ryckte pgr av många människor å deras såkallade avel det gäller aveln på flera schäfrar mm.

Personligen är jag självfallet för en sund husdjursavel. Och då syftar jag på den systematiserade rasaveln. Systematiserad rasavel ger en "fast" ras som man i hyfsad god utsträckning kan förstå hur hunden kommer att fungera i framtiden. Själv är jag kritisk till korsningsavel som en "lösning" på avelsproblem i en ras. Ett problem med korsningsavel är dess sänkta immunförsvar, framförallt genom brist på T - celler "mördarceller".

Jag vill dock med emfas understryka att jag inte nödvändigtvis är emot all korsningsavel, utan jag försöker bara peka på problem som föreligger med ett överutnyttjande av korsningsavel om man sätter det i system. Men, gendubbleringar är ett problem, men behöver inte vara det. Naturligtvis är gendubbleringens verkningar vitt skilda beroende av gensystemet och egenskaper. Som jag tidigare påpekat måste man också skilja mellan två faktorer: 1 Kvalitativ nedärvning och 2 Kvantitativ

Artikelförfattaren är korrekt i sitt påstående om att "flertalet av dessa fall är blandrashundar". En grundläggande sats inom husdjursgenetiken som jag har fått lära mig är att skillnaderna mellan de mentala funktionerna är så stora mellan hundraserna så därför är behovet av en hyfsat strikt rasuppdelning nödvändig. Jag har inte kunnat hitta litteratur varken på svenska eller engelska som motsäger detta! Någotsånär "rena" raser bör dominera hundaveln.

Den ärftliga dispositionen då det gäller mentaliteten finns redan i den lilla valpen å vad man sedan gör av den är vars å ens ansvar. Det är mycket mycket viktigt att man känner till rasens bakgrund å förstår dess beteende.

Jag är själv för en systematiserad rasavel. En enkel anledning till detta är att det utgör en "varudeklaration" till valpköparen. Med en fast ras har man möjligheter att på förhand ungefär veta tillräckligt mycket hur hunden kommer att fungera som vuxen. Stora rasskillnader kan skapa negativa korsningseffekter. Dogo Argentino som jag tidigare nämnt är ett exempel.

14 Dogo Argentino har en arvsgång som är polygen. Rasen är en blandning av tio olika. Problemet är här att dessa tio raser har en viss skillnad. Då blandas arvsanlag med avsevärda olikheter i sin effekt på individen. Då uppstår naturligtvis misslyckade korsningsresultat. Om det dessutom är förstagångskorsning och parar dem så blir slutresultatet omöjligt att förutse. Om jag minns rätt så var DA uppe i reportage i Insider för en tid sedan då de attackerat barn.

Grundmaterialet till Dogo Argentino som också är en kamphund, tror jag utgjordes av ett 50 - tal tikar. Talet om förbud av "kamphundar" är jag helt emot! Och en s.k "hundlicens" körkort är jag då rakt inte för löjligt. Margaretha Winberg hade ju sådana tankegångar när hon var jordbruksminister i mitten på 90 - talet. Enligt all husdjursavelsforskning jag tagit del av så pläderar de flesta hundgenetiker för att avel bör ske i möjligaste mån inom "rena raser".

Rasrena hundar som måste förösas med kejsarsnitt är fånigt, tillika djurplågeri, me ok enligt kennelklubben.