|
Inlägg #1: Postat: 2007-04-13 22:10:00
|
|
Henrik F |
Ledsen över din dödsdans, men jag antar att allt som inte dödar en gör en starkare...och mindre säker på hur saker och ting ligger till...vilket lämnar mer rum för att se saker som de är.
Är det kanske också att man släpper de säkerhetslinor man trodde behövdes, när livet ruskar om en som en liten vante, och man kan vila ut i något större som man egentligen aldrig kunde kontrollera...
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-04-14 11:21:00
|
|
myrboa |
Stärkande feedbaback du givit.Tack!Många vågar inte prata om döden, men döden är livsviktig för livet. Detta är inte min första "dejt" med döden.Vi har träffats förut.Därför vet jag att döden inte alls är som vi tänker oss den.Att dö är att släppa taget om gamla förstenade tankemönster. Släppa kontrollen och kraven på att livet ska rätta sig efter mig/oss. Öppna mig för livet och som du skriver. Utan säkerhetslina. Att våga ta emot... forts. A-L
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-04-14 11:38:00
|
|
myrboa |
forts./ I det svåra. I det smärtsamma. I det ofattbara. "Tvingas" man vända sig innåt och det är ju där man finner kraft och insikt. Redan i det gamla Grekland stod det skrivet på tempelväggarna "Människa, lär känna dig själv." Stor varm kram till dig Henrik Anna-lena
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-04-14 11:48:00
|
|
myrboa |
Är det månne våra rädslor att bara vara och möta oss själva- det levande innom oss. Som gör att vi människor så ivrigt sysselsätter oss med forntiden och framtiden i stället för nuet. Lägger vi våra krafter på forntiden och framtiden blir det inte så mycket krafter över till nuet. A-L
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-04-14 23:08:00
|
|
Sunny |
Visst måste vi förhålla oss till döden hela tiden:annars lever vi ju inte?
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-04-15 15:10:00
|
|
Henrik F |
Stor varm kram tillbaks Anna-lena. Tack för att du kan göra så mycket värdefulla insikter av det svåra du genomlidit, liksom göra guld av skiten vilket verkligen är riktig alkemi, och bidra med din kunskap till vår samlade mängd.
Jo döden ger en liksom en gräns på nåt sätt, "detta liv är inte evigt, förvalta varje stund väl" hör jag i mitt huvud när jag tänker på det vi diskuterar.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2007-04-16 10:47:00
|
|
myrboa |
svar 6/ Ja du..möter man döden öga mot öga, finns inget då och inget sen. Man befinner sig i ett enda Nu. Inga smitvägar i sikte.Man försöker ta intellektet till hjälp. Ja, jisses vad man letar efter gamla "trygga" tankar och "vägskyltar" att hålla sig fast vid. Dåå, inser man med all tydlighet hur lite nytt man egentligen vågat släppa in/ta emot. När man väl släpper taget, är det svårt att förstå varför man var så jädrans skraj.Det som verkade så livsfarligt Fniss A-L forts:
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2007-04-16 11:02:00
|
|
myrboa |
/6 Enbart bara för att det var något nytt. Aldrig medvetet upplevt. Visade sig vara något fint och starkt. LIV!! Anna-lena
"Fruktan är den grymmaste av alla mördare. Den dödar aldrig helt men den hindrar människan att leva.Siv Arb
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2007-04-16 21:32:00
|
|
Henrik F |
Det du skriver passar precis in i en situation i mitt liv just nu, det är lustigt hur det blir ibland...
och fruktan är verkligen den största mördaren av det som verkligen bara vill leva och vara sig själv.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2007-05-07 13:43:00
|
|
myrboa |
Dialog...Då tänker jag på JAG-BUDSKAP. dvs Man gör sig själv synlig...känns vid vem man är. Till det krävs MOD Anna-lena
|
| |