|
Inlägg #1: Postat: 2007-04-11 17:43:00
|
|
Janne B |
Elina/ Exakt så har jag också jobbat, omedelbar "pejling" som vi kallade det. Vi jobbade 2-3 st några timmar med att samla in grunduppgifter från berörda personer, instanser. Så redan efter några timmar kande vi göra vår första värdering i ärendet. Vi åkte inte hem kl 1700 förän detta var klart.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-04-11 17:55:00
|
|
Elina |
Kanske ansvarskänslan och entusiasmen var större då? Det hände en och anna gång att klockan blev midnatt innan man vågade lämna ärendet. Kunde man inte stanna , stannade chefen eller tom någon från socialnämnden.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-04-11 17:56:00
|
|
Elina |
Yttersta ansvaret var yttersta ansvaret. Sen råkade jag ha fantastiska medarbetare i min grupp där jag basade.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-04-11 17:58:00
|
|
Elina |
Janne, vad har hänt egentligen? Var barnavårdsnämnden bättre variant? Tar pengahanteringen för mycket av tiden? Har ekonomi tagit över det grundläggande: att hjälpa och vara stöd för de utsatta?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-04-11 18:51:00
|
|
Janne B |
Rätt frågor som jag inte vågar svara på direkt. Men för 30 år sedan var det ju inte tal om att man gick bara för att klockan var 1700. Man gick in till chefen och redogjorde lite för arbetssituation och sedan kunde man ev gå hem. DÅ lyste det på socialbyråerna en bit in på kvällen och även en del på lördagarna. Nu är det tomt och svart rätt snart efter fem.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-04-11 18:52:00
|
|
Janne B |
Nu ska alla passa rätt buss, dagis, butikerna osv. Privatlivet har blivit viktigare än arbetslivet för många även med denna typ av jobb...
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2007-04-11 19:33:00
|
|
Elina |
Vi måste ju ha en arbetstid men det bör kompenseras med tillräckligt med personal. Men kanske socialbyrån har för brett arbetsfält? Fixa folks otillräckliga ekonomi, barnens väl, samhällsarbete, missbruk, osv osv ansvarsområdet är gigantisk.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2007-04-11 19:35:00
|
|
Elina |
5/ Söndagar var bra dagar för utredningar, tyst och alla man ville ringa till var hemma. Men då var ju mina barn stora.
|
| |