Ensam och psykiskt sjuk

JB Shaw sade en gång om Nietzche; "Lita aldrig på en moralist med syfilis". Om Marx kan man då analogt säga; Lita inte på en samhällsförändrare som inte tar hand om sina barn.

Unto/ Gläder mig mkt att du deltar i sådana konferenser och håller dig uppdaterad. Jag försökte datera upp mig via TV24 för ett halvår sedan. Där var en lång konferens med Milton, men jag fick inte ut så mycket. / Berätta gärna mer från konferensen. Med vilken metod har allt blivit bättre? Kognitiv terapi var modeordet för fem år sedan?

>22. Långsökt Leif-Arne. Tänk om alla stora män vetenskapsmän, författare, konstnärer hade tagit hand om sina barn så hade vi levt i grottorna fortfarande. Det är kvinnorna som alltid har stått till förfogande och tagit hand om männen ungar. Samtidigt har vi missat mycket som kvinnorna hade kunnat skapa. Framtida samhällsystem socialism kommer råda bot på det. Kvinnorna blir lika viktiga i samhället som män. Ett jämlikt samhälle.

Det har ofta skett en del förändringar inom vården då lanstingspolitiker själva blivit sjuka och tagit del ut av verkligheten.Människan är sig själv närmast.Men empati kan man ju utveckla,det är positivt.

Redan Rudolf Steiner som i sin ungdom tilltalades av Marx samhällsanalys så bristen i analys av individen. För att uppnå ett bättre samhälle måste man börja med barnen, ge dem verktýg bli hela kännande medmänniskor. Inte uppifrån och ned. För då krävs våld.

Socialism och kommunism kommenderas fram uppifrån. Demokrati växer fram nedifrån. Samt är levande och föränderlig.

Viveca/ Det är klokt att hela tiden veta att jag själv kan stå bara några timmar från en psykisk sjukdom,som kan vara övergående eller livsvarande. Varje gång jag startar bilen så startar jag ett lotteri. Om några minuter kan jag ha svåra nackskador eller ngt har trängt in i hjärnan några cm. Det kan också uppstå inflammationer i den annar så väl skyddade hjärnan. / För mig är psykiskt sjuka eller skadade inte "de andra".

Hej JanneB,för mig är det en vardag.Lever tillsammans med några människor som har psykiska funktionshinder i jobbet.Dem har verkligen berikat mig.Man kan inte sitta på en pedistal och tro..dem har lärt mig ett och annat om mig själv.Vi är alla unika.Håller helt med.

När jag fick beskedet att jag hade ett flimrande hjärta, som inte gick att bota med elstötar så gällde det ju att göra en realitetsanpassning. Jag tror att jag klarat det. Det blev glasklart att livets topp i många bemärkelser var passerad. Nu gäller det bara att göra det bästa av den tid och den ork man har kvar. Jag har det senaste dygnet ringt några gamla vänner som jag inte haft kontakt med på över tio år...det kändes riktigt.

39 Drule/ Jag känner mig inte dödsjuk men vet att samarbetet inne i kroppen är dåligt. Jag går liksom på halv fart me det mesta. I debatten så här uppstår ju problemet att jag ju inte vill vara en grå mes bara för att jag är sjuk. Men jag vill ju heller inte uppfattas som hård eller elak....ja du förstår./ Jag är 68 år. I min ålder är det nog få som är helt friska. På Apoteket ser jag ju att de flesta är 65 år och uppåt....