Jag tillhör underklassen - känslan bara är där

En viktig sak som jag också lärt mig är hur viktigt det är med anpasning. Genom att ta upp medelklassens kultur, språk och sätt att leva har jag märkt att det är betydligt lättare att ta sig fram. Jag skulle aldrig få för mig att kokettera med min arbetarklassbakgrund, det ger nämligen inga poäng.

Franklin / Din livshistoria har jag hört genom många munnar. Om hur folk förlorat ungdomsvännerna under resan men sedan haft svårt att hitta nya nära vänner. Många säger att det är nästan omöjligt att få nya nära vännmer efter det man fyllt 40 år. Det blir mer som idrottskompisar, fiskekompisar etc.. Många känner detta väldigt tungt.

85/ Ack ja, doften av en madeleinekaka doppad i lindblomste ...

87/ Ja se där slog Jante till med sin våta filt igen.

Sen kanske det är så att föräldrar med dålig ekonomi har svårare för att inte låta sina problem dra ner barnen, vilket kanske skulle förklara varför vissa klarar arbetslivet galant medans andra känner som Eric?

84/ Visst är det många som bär på samma upplevelse. Tack och lov har jag många riktigt goda vänner. Jag har haft tur.

93/ Franklin, om man anpassar sig så mycket efter sin omgivning att man förlorar sin egen identitet så tror jag att man handlar genuint fel både mot sig själv och för den delen sin familj. Den "äkta varan" försvinner ju. Min erfarenhet är att man mår bäst och lyckas bäst om man är sig själv - på gott och på ont - i alla lägen.

god middag.:.. att vara sig själv,naturlig,"äkta".betyder väl inte,att man måste upphöra med det,för att man behöver/måste anpassa sig-Anpassning-är väl att kunna samarbeta genom att visa hänsyn,respekt,för/till varandra-för att livet skall kunna fungera, något så när friktionsfritt.det behöver ju inte betyda att vi måste ge avkall på det genuina *K*94-95

För länge sedan så sa en äldre socialarbetare till mig att det finns TVÅ SORTERS HEM. I den ena sortens hem/familjer så lär man barnen att lösa problem av alla de slag genom samtal och kunskap. I den andra sortens hem så flyr man till flaskan, genom att inte öppna bruna kuvert, ibland inte svara i telefon osv. Det är en usel start för barnen. Men många barn har klarat det med.

95/ Det är klart att man anpassar sig efter sin omgivning - och definitivt till sin familj - men inte till den grad att man ger upp sin egen identitet! Om det krävs att man raderar ut sig själv för att få "vänner" - då är det ingen verklig vänskap. Som en av mina gamla kompisar mycket framgångsrik affärsman som levde i högt tempo med ständiga bjudningar och inbjudningar sa när vi återupptog kontakten efter många år: "Min fru och jag har massor av bekanta - men inga vänner".