Den nyliberala friheten...

Jag vet inte riktigt vad ni menar med nyliberal. Men jag anser mig vara frihetsliberal eller om man nu vill kalla det för klassiskt liberal. I ett frihetsliberalt samhälle så så är statens huvudsakliga uppgift att svara för medborgarnas beskydd och rättssäkerhet. Men inom det liberala samhället så kan det mycket väl finnas medlemsbaserade välfärdsregioner där man väljer själv.

forts: medan när det gäller t ex den socialliberalism som jag t ex tyckte Bengt Westerberg stod för är positiv till statens inblandning när det gäller sånt som skolor, sjukvård, äldreomsorg. Det är väl mer åt det hållet du syftar på när det gäller "frihetsliberal" - det är ok att staten blandar sig i.

Med frihetsliberal menar jag absolut inte kollektivism eller utilitarism utan en konstitution där individuella rättigheter övertrumfar demokratiska majoritetsbeslut. Våra valda representanter kan fatta majoritetsbeslut under konstitutionens restruktioner men de får inte på något sätt strida mot de individuella rättigheterna. Socialliberal välfärd bör vara regional och medlemsbaserad och ingenting som staten kan lägga sig i.

Svar 6: Jag försöker förstå hur du menar. Finns det prov på denna samhällstyp någonstans?

Se det som ett fotbollslag. Ett fotbollslag kan enbart vinna om alla spelare håller ihop och följer en viss strategi. Så fort någon eller några plötsligt börjar agera själva utan hänsyn till laget går det åt skogen. Ett samhälle är precis som ett fotbollslag, fast betydligt större. För att vi ska kunna tävla mot de andra ”lagen” gäller det att vi gemensamt håller ihop, passar varandra och siktar mot samma mål.

Visst låter det vackert och frihetligt, men det håller inte i längden. Ensam är inte stark. Ensam kan förvisso nå framgång och lycka, men då blir det enbart på det individuella planet. Det är naturligtvis inte dåligt, men ännu bättre blir det när fler människor når lycka och framgång tillsammans. Delad glädje är dubbel glädje.

Utopin om individens totala frihet är lika utopisk och förkastlig som den kommunistiska. När den kommunistiska förtrycker individens friheter och styr livet in i minsta detalj skapar nyliberalismen samhällen som bygger på Darwins lag om den starkes överlevnad. Blott den som själv har förmågan, kontaktnäten och pengarna är garanterad lycka, hälsa och framgång. Övriga får klara sig bäst fanken de vill. Det finns ingen rättvisa i detta. Och sannerligen ingen frihet mer än för ett fåtal.

Men också ett samhälle där du som individ har stora friheter att forma ditt liv som du önskar och där staten för det mesta agerar i bakgrunden. Det är en lösning som fungerar väl. Som är rättvis och som inte bara gagnar ditt bästa, eller mitt bästa, utan allas vårt bästa.

. Frågan är hur vi ska ta itu med detta nyliberalistiska utanförskap som just nu håller på att växa till ett rejält hot för många av oss som bor i det här landet. Något som hotar vår välfärd och riskerar att slå sönder en framgångsrik och rättvis modell som hyllats runt om i världen som den bästa. Vi övriga måste i vilket fall som helst ta i med krafttag mot dessa söndrande krafter.

14-15 Göran P var i går glad över att han fått vara med och rädda det samhälle som du beskriver Franklin. Jag tror att vi kommer att minnas göran P så. /Just nu har Mona blivit vald. Radion förmedelar Görans avskedstal.