Du gav mig självinsikt och livet

Vilken prestationstryck L-A? Finns det någon? Om ja, på vilket sätt är det större och mer destruktivt än vad pojkar utsätts för? På vilket sätt är det värre nu än när du och jag var i tonåren? På vilket sätt är det värre för svenska tonåringar än för miljoner av ungdomar världen över?

Skillnaden från när "ni" var tonåringar är att det finns något som heter internet idag. Medierna och det komersiella går inte att komma undan, mobbningen följer med hem, ytligheten har trappats upp och den personliga plattformen blir svårare att värna från angrepp.

internet har i stort ersatt, föräldrar/vuxenrollen, skillnaden är - att det finns inget gensvar,personligt möte med någon som har andra åsikter,ger motstånd ,någon som kan känna,känna in och lyssna med hörande öron,någon som rör vid ,berör dom.vem har våra barn/ungdomar möten med i verkligheten ?? -är internet deras enda alternativ???Var är alla vuxna???surfar dom oxså??fort.

Nätet är på gott och ont, ungefär av samma betydelse för mellanmänsklig komunikation som Gutenberg en gång. Desvärre finns det siter där det självdestruktiva blir en slags subkultur, där en sorglig tös som skrivit en kultbok fingerar som en ikon för mängder vilsna töser.

Supande, vredesutbrott, skolk, gängbildning/gängmentalitet, mobbning och känslokallt beteende som direkt är en följd av ett inkapslat och till sist bortglömt känsloliv. Vill du dra det till sin spets kan vi börja tala om krig. Att pojkar eller killar inte finns med i din BUP-statistik beror delvis på att könsrollerna fortfarande närs, kanske främst i det tidiga livet av föräldrarna.

Det skulle fan ta mig vara gott nog om det fanns EN ENDA "sorglig påg" som lyckades skriva en kultbok som killar dessutom LÄSTE. Att drälla i den subkulturen och göra bort sig är tusen gånger bättre än att inte öppna upp sig alls. För man behöver stötas och blötas i de unga åren, särskilt när det gäller känslor. Man behöver få gråta, få veta att man inte alltid vet allt eller räcker till och att trösten finns i empatin från de som står en nära. DETTA skall inte killar tvingas gå miste om.

Hk..9>insiktsfullt,jag är impad,
det där med ett öga överallt,tar jag som något possitivt...bara så du vet :k.m.v

Å ena sidan finns det ju de som med emfas hävdar att man måste bejaka sina känslor. Å andra sidan tycker jag att man kanske inte alltid måste känna efter så förbenat hela tiden. Pressen på oss killar är mindre, vi kan få sex fast vi är fula, barn fast vi är 50, bra betyg fast vi är lata, arbete fast vi är medelmåttiga. Vi har det faktiskt rätt bra.

Sen kommer det en del övertygande exempel. Få sex fast man är ful till exempel. Tja, det låter lite ensidigt, men det är väl så att tjejer faktiskt har lägre krav, eller så kanske det beror på något annat. Tur för oss! Hursomhelst, vi tackar och tar emot och inser att på vår kant så har vi det faktiskt ganska bra. Inte minst med självinsikten.