|
Inlägg #1: Postat: 2007-02-28 08:10:00
|
|
Inger-Sofia |
jag har kännt litenheten,rädslorna när barnen varit sjuka,att då leta fram tilltron,som sprungit och gömt sig för att rädslorna och oron klamrar fast vid den...håller tillbaka den....då är det svårt vara stor och stark...sanningens ögonblick kommer..
nu kommer
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-02-28 08:29:00
|
|
myrboa |
Nog tror jag att både mormor och mamma många gånger kände både rädsla och skräck inför att ställa upp på sina egna sanningar. Särskilt när denna sanning stred stort mot gängse uppfattningar.Vad en kvinna borde göra och vara.Det gällde då som nu att följa flockens "regler" Inte utan våndor "stred" de för det som var viktigt i deras liv. A-L
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-02-28 08:32:00
|
|
Inger-Sofia |
: ************ :
Härmed vill jag inger-sofia tillkännage för Er alla något som inte längre går att tiga om,då ordval, likheter börjar bli allt tydligare och jag tagit upp något som redan skrivits om..vi har inte velat förtiga,bara få vara oss själva utan att bli ihopopplade,göras en av två..då vi är två olika individer....fast vi är .....
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-02-28 08:37:00
|
|
Inger-Sofia |
SYSTRAR jag och anna-lena myrboa..så känns det inte bra...att ni inte vet hur det ligger till.....
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-02-28 08:48:00
|
|
Inger-Sofia |
" ja,men man såg bara deras styrka,den dom förmedlade, inte deras oro, deras rädslor det behöll dom för sig själva. dom utstrålade säkerhet och visshet,man kännde sig trygg,därför hade jag en kluvenhet...att veta,känna,stå på mig själv.men....vetenskapen hade ju oxså kommit längre,det blev fler val, frågorna som jämnt kom...gör jag rätt..vad vet jag.tänk om...det gällde bl.a vacinationerna.innan man fattade beslutet,efter..för det finns ju inga facit.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-02-28 09:05:00
|
|
Inger-Sofia |
I allting finns något at lära av...jag blev öppnare mot mina barn. om min osäkerhet,rädslor..såväl som styrkan - vad som bar mig fram mot målet..beslutsfattningen..inte under själva processen,men efteråt..hur jag tänkt och kännt för att det skulle få integreras i medvetandet,att det oxså är känslor som hör till...som alla andra.
|
| |