|
Inlägg #1: Postat: 2007-02-28 12:18:00
|
|
Inger-Sofia |
man får aldrig sluta putsa stjärnorna,så att dom förlorar sin glans.Ger dig några stjärnor,för dina vackra, ordstjärnfall.k.m.v
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-02-28 14:29:00
|
|
myrboa |
Har två akvariefiskar.De simmar där i sin stora ocean.Omedvetna om att det är vatten de lever och andas ii. Deras vatten-ocean-liv är bara en självklarhet.Tänk om någon av dem skulle säga till den andre."Åh, vad jag känner mig törstig, vi måste ge oss ut och leta efter vatten!?" Människan lever,andas och "simmar också hon omkring omgiven,omsluten av/i sitt energi-hav.Fast detta är vi inte medvetna om. Stjärneglittrande tanke-kram A-L
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-02-28 14:51:00
|
|
myrboa |
Livet är som en snickeri fyllt med verktyg.En hammare,en såg,en kniv osv.De kan brukas till att bygga ett vackert hus, ett bord..Men de kan också användas till att slå sönder det vackra,till att förstöra.
" Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund......" A-L
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-03-01 09:53:00
|
|
myrboa |
""Var finns det möjlighet att låta hjärtat ryta,utan att skryta,bara släppa fram det, som skriker efter något." Du ställer de direkta frågorna.De för mig viktiga, som handlar om själva livet. Också frågan:Hur stor plats får en människa ta..egentligen? En stjärneklar dikt..så fin och stark. Tack! A-L
|
| |