Kicki - med all respekt - alla mår dåligt ibland

Tycker det kändes tämligen ointressant då DN skrev på första sidan, att de hade den här exklusiva intervjun med Kristina Axen Olin.
Iddes inte läsa den ens.
Men sen förstod jag att "det var något stort" p g a alla reaktioner på den.

Fattar dock inte fortfarande vad som var anmärkningsvärt, med hälsotillståndet /tillkännagivandet.

Det var väl inget dramatiskt med de där alvedonen, eller "lite alkohol" som hon också sa

Karin svar 1/ Det enda anmärknigsvärda var nog VEM det var som mådde dåligt. Hon som skildrats som nära nog moderaternas prinsessa osv.

Jag menar INTE att förringa det dåliga måendet för det.
Vad vet jag?
Men det hela blev ändå tämligen ointressant, på något sätt.

Jag miste min sambo idag. Mycket blod i hjärnan så det gick fort! Hennes dotter talade med henne på morgonen. Men när jag vaknade så var hon förvirrad. 112, och två ambulanser kom snabbt. Ventilatorn stängdes av på kvällskvisten. Hennes ena dotter hann inte från Chicago. Mycket SMS och telefon. Hennes övriga barn var med och bestämde om ventilatorn skulle stängas av. "What a differens a day make."

Så är det ju: Har man någon att älska så har man någon att fölrora.
Någon tröst ska jag inte frösöka skriva om eftersom det ingen tröst finns emot döden.Men en av det saker som fått mig att överleva t.ex när jag förlorade min dotter var att skriva! Skriva skriva skiva! Då var det bara för mig själv i dagboken.
När min Käre låg i coma för snart 5 år sedan o kanske aldrig skulle vakna satt jag vid sängen o skrev :denna gången till min skrivarklubb. Det lättade!

Måste erkänna att jag känner mig väldigt hjälplös som inte kan hjälpa!

Tack, Sunny; Det finns säkert andra som mer behöver hjälp. Jag var ju förberedd, och har pratat med de flesta av mina släktingar redan. Men vi är ju i närheten och över 70 nästan alla.

Detta med ballonger indikerar att hon o jag kan ha samma problem? Jag har kärlkramp o jag vet att en ballongsprängning eller vad de kallar det kan bli aktuell.

9/ Jag kääner igen detta för jag har pratat och pratat och pratat och även med många i huset där jag bor, även om vi tidigare bara sagt hej och vackert väder. Jag har försås bett om ursäkt om jag uppehåller dem, men de flesta var nog ärliga när de svarade "Ingen fara!"

14/ Visst blir det en chock, jag trodde jag tålde det mesta, men alla grät ju lite tyst vid bädden. Men flera bland sjukvårdpersonalen på Sahlgenska är fantastiska. Särskilt den kvinnliga neuroläkare som sade ifrån direkt när vi kom in utan att hymla.