Snöröjning i insnöad könsdebatt

Men Sunny då! Jag vill absolut inte låta som en besserwisser, men själv trodde jag att erh... ålder är den största dödsorsaken bland män och kvinnor. Stämmer inte det? :-

Det är väl så att ålderdomen försvagar oss, så kommer en riktig sjukdom, som den försvagade kroppen inte klarar av. Men 20 år tidigare hade samma sjukdom varit en bagatell. Moder Margit var lite senil men gick och lade sig som vanligt, för att inte mer vakna. Fysiskt var hon alldeles frisk men hon slutade plötsligt än då, mätt på sina år.

Thomas. Det är helt riktigt att om inte vi kvinor skulle tvinga våra män till doktorn skulle de bli lika sällsynta där som vi. *ler*

Sunny Min pappa Håkan dog efter att ha legat till säng i ca 10 år med total omvårdnad. De fem första åren var han rätt kontaktbar. Svarade med 2-3 ord. Men sedan kom fem år då vi tror att han hörde oss och såg oss men förstod så mkt. Säkert var det ett visst lidande. En dag befriades han från jordens plågor /

Måste berätta en opassande historia. En kväll när ett biträde skulle gå till sitt jobb förbi några buskar hörde hon och nästan såg några Igelkottar, som vänslades med varandra,.När hon kom in var personalen förtvivlad för Margit hade försvinnit....kanske rymt? Bisträdet Rut springer ut i buskaget och finner Margit som säger "vad gör du här Rut". Margit hade mycket stora bruna sockar på sig... Ock så var den sanna sagan slut.

Jag tycker det är fruktanssvärt svårt att beskriva hur en människa glider in i sin senilitet, börjar tappa inre och yttre fotfästen. Första biten där måste var fruktansvärt svår. Min så underbara mamma möttes oss en dag i dörröppningen alldeles nedjordad. Då hade hon planterat om alla sin blommor i cornflakes. Hon stod där och tittade på vad som hänt....Hon var helt förtvivlad, förstod inte vad som hänt. Hon fick rätt fort plats på "Hemmet" alldeles nära....

jan.b när jag får möten med döden,sjukdom eller andra svårigheter,känner jag livet starkt, påminns om ,att förvalta den tid jag har,ge av det jag har,i naturlig samklang..och sååååå kommer det.ordet jag gillar,med respekt..ingen av oss är felfria,vi bär alla våra bördor mer eller mindre tunga,men för den vars börda kan verka lätt,kanske inte orkar, nån tyngre,

Jag vill leva o ta hand om mina gubbar.Men sedan får det vara slut innan jag blir så virrig som Jan E anklagar mig för att vara!
Jag är helt enkelt rädd för den fasen innan döden.

När man närmar sig sjuttio måste man ju i någon mån förbereda de yngre att man anar vägens slut. Men de slår liksom ifrån sig då man talar om ökad trötthet, att jag tappar saker, stavar lite sämre och så där. De vill inte höra sådant prat, men tar nog ändå till sig.

Fasta regler kan nog inte fungera hos er. Det mesta måste skräddarsys efter vilka personer som ingår i hushållet, kollektivet. // Vi skulle nog inte stå ut i varandras tillvaro...Gud har gett oss olika uppgifter.Du som förstår mitt religiösa språk.