Vem skyddar våra söner?

Tänk om Mein Kampf också var det, men ingen fattade det, utan alla började hylla Hitler, och sen kunde inte han avslöja att han bara skrivit en satir?

Kan bara säga stålis att det jag gör tar jag på allvar. Jag anser inte att mitt liv som ensamstående försörjare med två barn bara har varit på skoj eller varit värdelöst vare sig för mig eller dem. Att du inte tar kvinnor eller något av vad de säger på allvar tycker jag är ledsamt, men knappast något jag kan göra något åt.

Jo, men jag tar det inte så blodigt - jag förstår att män kan bli bittra också Leena, men jag tror att de också skulle tjäna på att ibland lägga ner stridsyxan och faktiskt gå i dialog, men det är ju svårt om man föraktar motståndaren från början och det verkar det ju som man gör här. natti!

5 - Annars håller jag med, det har ju saknats här med.

8- Gunnar L menar du? Han var lite oklar där...sedan har man ju en idé hur man vill det ska se ut, sedan räcker det med att "vara på plats" så är det något annat. Makt, prestige, och spel, och pengar styr...ush, fy.

Om jag var man så skulle inte heller jag vilja bli jämställd med den ene förbrytaren efter den andre och lika illa gillar jag ju att behöva ta på mig en skuld för vad andra kvinnor gjort dem eller få varje ord jag säger synat, blött och stött...

Det är därför tror jag som de så ofta gömmer sig bakom fakta och statistik. De tror inte att de har rätt att bli förbannade, ledsna eller uppgivna. Men som sagt det är bara en gissning.....

För att förtydliga: om en man säger något manschauvinistisk, så blir det ett jäkla rabalder, vilket visar att man tar män på allvar. I och med att det inte blir något rabalder om
en kvinna uttalar sig nedsättande om män, så visar det att varken kvinnor eller män tar kvinnor på samma allvar. Hoppas att du förstår vad jag menar nu då! O.S.A.

Det jag vill se är ett samhälle där män kan vara stolta över att vara män och där kvinnor kan vara stolta över att vara kvinnor och för mig är inte jämställdhet att två grupper sitter i var sitt dike och kastar sten på varandra!

Det jag tycker är intressant är att sedan jag gav upp jakten på en man att dela livet med, så har det lett till ett större intresse för män som just män, alltså inte som sexuella partners utan som potentiella samtalspartners. Jag tycker att vi lever i ett översexualiserat samhälle och detta försvårar möjligheterna att få till en dialog, man ser varandra för mycket som könsvarelser och man projicerar sina egna privata upplevelser på alla ab motsatt kön.