Vem skyddar våra söner?

Det som är verkligt intressant Inger-Sofia är att "höra" män diskutera öppet om vad de själva egentligen tycker. Så många gånger jag ifrågasatt män, när de nästan reflexmässigt pratat om sig själva som feminister.
Män har många problem och detta är väl ett av dem - att de inte snackar så mycket med varandra om sådant här eller ens vågar bli förbannade - också ett slags kejsarens nya kläder!

Det är så himla mycket man tror om män och kanske dras vi med en himla massa fördomar. Jag vet nog ingenting om karlar tror jag och kanske måste man sluta vara beroende av dem för att riktigt kunna intressera sig för dem?

Kvinnor har i viss utsträckning skyddat varanbdra mot maniliga övergrepp. // Män har alltid varit beroende av varandra i arbetet men mycket mindre på fritiden./ Titta på tre kvinnor som sitter på en parkbänk hur de uppträder. Jämför sen med mäns sätt att vara mot varandra.

3-6. Ja, det kanske är en skillnad i genomsnitt, men som vanligt är vi alla olika och man kan nog inte uttala sig kategoriskt om människor efter exvis vilket kön de har. Jag minns med förtjusning en händelse i mitten av 80-talet. Vi var på militärt repmöte vid finska gränsen och bodde i ett militärläger i skogen. På kvällarna efter tjänsten satt många tillsammans vid stockvedsbrasor och berättade historier.

Tack Janne! Ja, det börjar väl redan från början det där med att pojkar ska klara sig med mindre ömhet än flickor. Det jag kan vara lite avunndsjuk på män för är att det alltid finns kvinnor som vill vara mammor för dem. Vet inte om du känner till något om det kvinnliga Don Juan-komplexet?

Ingen var sarkastisk eller besvärades av ett öppet tal om känslor, svaghet etc. Jag tror att efter det fick han ompröva sin bild av "mannen" något. Hans självsäkra iakttagelser om mäns oförmåga och brister kom rejält på skam den kvällen, utan att någon uppträdde annorlunda än vanligt. Bara i ett något annorlunda sammanhang än vanligt.

Han trodde att han var mycket närmare sina känslor än alla andra men situationen visade att alla närvarande var lika känslomässigt mogna som han. Med integritet och självständighet och trygga i sitt uppträdande och förhållande till omvärlden.

En annan sak är att då jag var ung så började jag ha sällskap med killar och det var långa förhållanden, men jag var egentligen aldrig tillsammans med tjejer. jag kan nog säga att jag föraktade dem på ett rent "mansgrisigt vis", men i femtioårsåldern började jag skaffa mig väninnor och det gav mig en himla massa och det gjorde också män intressanta på ett nytt vis, alltså inte längre som potentiella partners utan som sig själva!

Ja, det där är nog en mänsklig egenskap. Tror att det handlar om ett behov att balansera saker. Tillsammans med blåmoderater blir jag socialist och bland socialister blir jag högerkonservativ...

Ja, jag tror också att vi kvinnor på ett sätt är mer känsliga än män då det gäller detta att bli missförstådda. Vi grejar inte motstånd på samma vis och jag funderar på om det har med hormoner att göra. Män verkar gå igång på strider, men jag blir bara helt trött och ångrar att jag sa något alls. I alla fall tror jag att det är viktigt att vi också formulerar oss precis som vi tycker och inte efter vad vi förväntas tycka utifrån vår könstillhörighet. Kram tillbaka