I utbrändhetens spår

Den här tråden diskuterar artikeln I utbrändhetens spår.
Inlägg #1: Postat: 2006-11-15 11:40:00
Janne B
Denna skenbart enkla dikt borde sitta på väggen hos alla som arbetar socialt. De vuxna med problem och bekymmer tar sin plats genom röst och kroppsstorlek. Vi var verkligen vuxeninriktade på socialhögskolan och under mina första socialbyråår.
Inlägg #2: Postat: 2006-11-15 13:34:00
Inger-Sofia
Tack...det är min egen smärtsamma självransakan, och insikter,som öppnat upp mina ögon.Jag har varit den utbrännda ensamstående mamman,som sett ,mått dåligt, över hur -det mina barn måst klara av för att min kropp strejkade inte klarade det jag var van...sen insåg jag hur många..vad som hände med barnen..och att ingen förstod deras problematik..kram
Inlägg #3: Postat: 2006-11-26 10:35:00
Beth4020
jag håller helt med dig om att barnen idag får dra ett större lass än de är ämnade att göra.....tack fr fin läsning :-
Inlägg #4: Postat: 2006-11-28 05:38:00
Inger-Sofia
Hej Beth.TACK!.det är därför jag tror det är så viktigt att tala om,men det finns en spärr,en vägg,som heter skuld och dåligt samvete,om vi kan forcera den,för vi gjorde ju alla.. våra val utifrån de kunskaper vi hade DÅ..att våga se,fast det gör ont...hjälper ju alla barn våras och världens.. männskligheten.FÖRLÅTELSE,att oxså ge det till sig själv.KRAM
Inlägg #5: Postat: 2006-12-01 00:14:00
Sunny
Det är ju alltid de svagaste som får betala det dyraste priset o barnen är de svagaste....
Fin dikt är det.
Laddar...