Inlägg #1: Postat: 2006-10-26 22:32:00
|
vox dei |
Bra resonerat – du har en poäng. Men stämmer det? Hur ser det t ex ut i de länder där det inte finns public service finns sådana exempel?.
|
|
Inlägg #2: Postat: 2006-10-27 00:43:00
|
Hugo O |
Bara en liten invändning: Utbudet av bröd i Sverige är uselt...
|
|
Inlägg #3: Postat: 2006-10-27 10:19:00
|
stålis |
Det man inte vet lider man inte av.
Jag tänker på Sopranos. Hade vi fått se den eminenta serien om vi inte haft en statlig kanal? Okej, den proddas väl av en kommersiell kanal i USA, men tänk om vi hade haft för få i Sverige och därför inte fått se serien! Fast som sagt, det man inte vet, lider man inte av.
|
|
Inlägg #4: Postat: 2006-10-27 14:34:00
|
CMO |
Ett klargörande, jag är av delvis egostiska skäl inte motståndare till pubic service eftersom de "seriösa" program jag uppskattar därigenom subventioneras av allmänheten. Poängen med artikeln är huvudsakligen att diskutera effekten ett stort PS utbud har på de företag som agerar på kommersiella villkor.
|
|
Inlägg #5: Postat: 2006-10-27 16:18:00
|
Jan E |
Säg att SVT omvandlades till en kommersiell kanal som fick finansiera sin verksamhet bäst den kunde utan licens- eller skattemedel. Är det inte ganska självklart att utbudet tämligen omgående skulle likna andra kommersiella kanalers utbud? Ty varför skull man satsa på program som man inte var säker på skulle dra många tittare? Varför skulle man ha kulturnytt varje dag, ett litteraturmagasin varje vecka, uppdrag granskning om äldrevården, livsåskådningsprogram? För att vara bussig?
|
|
Inlägg #6: Postat: 2006-10-27 18:44:00
|
GunnarL |
I all diskussion om huruvida Public Service över huvud taget skall göra en del nöjesprogram och inte bara s.k. "smala" program kanske man skall erinra sig att det faktiskt fortfarande finns relativt många människor som enbart har TV1, TV2 och TV4. Av ekonomiska eller andra skäl. Alla bor ju inte i tätorter där kabelTV ingår i hyran.
|
|