|
Inlägg #1: Postat: 2006-10-23 12:12:00
|
|
Janne B |
Jag tror det krävs rätt mycket mognad och livserfarenhet för att förstå denna text,och det har ju du. För de verkligt stora insatserna för medmänniskorna krävs offer.Präst och pastorsbarn har också fått flytta runt mycket. Nära till föräldrarna, men att ständigt byta kamrater och skolklass var tungt.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-10-23 12:18:00
|
|
Janne B |
Jag har träffat diplomatbarn i samma situation men då förvisso på en annan ekonomisk nivå. Stinsar och många andra yrken hade och har ju farit som skottspolar. Hantverkare har i alla tider lämnat sin familjer för längre tider. Jag har träffat tradarchaffissar som brukar träffa frun någon gång i veckan i hytten på en parkeringsplats. Vi hade arbetarvandringar från Dalarna till Stockholm under 1800 talet. Försöka hålla ihop en familj har aldrig varit enkelt.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-10-23 12:25:00
|
|
Leif-Arne |
2 Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara tufft för den som är liten att bli uppryckt med rötterna. Mina egna barn har jag utsatt för detta två gånger. Det tar tid att knyta nya kontakter, från att ha anhöriga på nära håll till att bara träffa dem 3-4 ggr per år. Vilket är bäst att flytta och att föräldrarna har arbete, mår bra, tjänar någorlunda eller att stanna med föräldrar som riskerar bli arbetslösa. Nog har man funderat många gånger om man gjort rätt.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-10-23 13:07:00
|
|
Janne B |
svar 3/ Mitt livs ekvation har sett ut likadan under ett stor del av livet. //Jag bodde i Umeå under de år som 100 000 i Norr tvingades flytta till jobb i storstadsområdena.Varje familj försökte finna sin skräddarsydda lösning på alla problem. Alla for eller bara pappa for. Samt 199 olika lösningar däremellan.Kampen för tillvaron sa väl gamle Darwin. Inte alla överlevde...
|
| |