|
Inlägg #1: Postat: 2006-08-20 17:24:00
|
|
Anna Veeder |
Ja du Erik, hur resonerar man? Jag kom hit första gången 1989, som volontär, och senare som student i Jerusalem. Hade inga som helst planer på att stanna från början. Du kanske är en klar och redig person som alltid bara fattar förnuftiga beslut, och det är ju väldigt praktiskt om man är lagd åt det hållet.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-08-20 17:25:00
|
|
Anna Veeder |
Men det är nog inte jag. Och i fråga om våld, både psykiskt och fysiskt, så fick jag alldeles nog av det i den svenska skolan, tack så mycket. Sverige kanske inte legat i krig på ett tag, men det betyder inte att människor inte kan må dåligt där.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-08-20 17:27:00
|
|
Anna Veeder |
Glöm inte heller att Madridkonferensen hölls 1990 eller 1991, sedan kom Osloavtalen, och läget var förhållandevis lugnt fram till år 2000. Jag bor också i en del av Israel som tillfaller Israel enligt alla delningsplaner från FN-s förslag 1948 och framåt. Därför har jag egentligen svårt att beteckna min hemort som en "krigszon".
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-08-20 17:30:00
|
|
Anna Veeder |
Erik, har du barn? Ibland är det litet jobbigt att bli utfrågad av folk som inte behöver berätta något om sig själva, men som kräver att veta allt. Vilket ansvar man tar för sina barn, t ex. Har jag fel om jag skönjer ett visst mått av kritik, i stil med "inte nog med att hon är så jävla dum att hon flyttar dit frivilligt, hon låter sina barn slaktas också". Eller är jag bara överkänslig?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-08-20 17:40:00
|
|
Anna Veeder |
Ett vänligare svar: Erik, jag anser att jag tar OK ansvar för mina barn. Men det är klart att som med allt annat kan man ha olika åsikter på den punkten.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2006-08-20 17:50:00
|
|
Erik O |
Inget ont menat, jag är mest bara nyfiken på hur kriget kan accepteras som ett vardagligt inslag. Visst är det lätt är vara kritisk och olika risker tar man hela tiden, medvetna som omedvetna.
Själv har jag inga barn, än.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2006-08-20 17:58:00
|
|
Anna Veeder |
6/Då var jag litet överkänslig...ursäkta. Bättre så. Det är väldigt känsligt det här. Kan bara säga att börjar det blåsa upp med Iran så använder jag passen och åker. Om jag får tid. Men det är ett dilemma: man lämnar inte "hemma" så lättvindigt, liksom, hej då huset, alla vänner och alla kompisar...jag har inga bra svar på det här.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2006-08-20 20:21:00
|
|
Sunny |
Eric: Jag var i Londom med min då 5 åriga dotter när IRa bombade "vår"pizzeria bilbomb:flera döda o ytterligare hamnade vi i ett bombhot på stan.
Mitt fel ifall hon dog?
Själv har hon rest o överlevt en jordbävningIndienett terorrodåd Bali en orakan Mexico o Tsunamin Thailand.Hon hade dessutom biljett till Estonia.
Hon är 35: ska jag låsa in henne?
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2006-08-20 20:24:00
|
|
Sunny |
Anna: Jag tror inta att man kan vänja sig vid kriget.
Men min Käre som levde i Norge under kriget berättar att man anpassar sig till ett slags mentalt undantagstillstånd.Med terorrn nu är det ju farligt nästan överallt.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2006-08-20 20:47:00
|
|
Erik O |
8 Jag ställde en öppen fråga till Anna som hon nappade starkare på än jag hade förväntat. Om man inget har påstått har man heller inget att försvara, inte sant?
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2006-08-21 06:40:00
|
|
Anna Veeder |
Erik, när jag läste ditt svar 6 så förstod jag det. Men jag nappade eftersom det är någonting som jag tar på yttersta allvar. Det är ju en sak vilka faror man själv utsätter sig för om man är nyfiken på saker och ting, som Sunnys dotter, blir det ju lätt så men en helt annan sak när det är barn med i bilden. Frågan för mig är, var går gränsen? Vilka faror är acceptabla? När blir det oansvarigt? Det är väldigt svårt. Jag tänker skriva mer om det.
|
| |