|
Inlägg #1: Postat: 2006-06-18 08:32:00
|
|
Anna Veeder |
Hos honom är det så att när han mår rätt bra det går i vågor så vet han att han är sjuk och att han måste ta medicinen etc, då tar han också extra om det behövs. Men när han har för mycket stress så tappar han den här insikten, avsäger sig all hjälp, slutar gå till psykiatern, tar ingen medicin, svarar inte i telefonen etc.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-06-18 08:34:00
|
|
Anna Veeder |
Frågan är ju, vad gör man? Det är ju så att man inte utan vidare tvångsintar folk på psyket. Och det är väl iofs bra. Men å andra sidan var det väl inte meningen att folk ska sitta hemma i sin egen skit och ruttna?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-06-18 08:36:00
|
|
Anna Veeder |
Min kompis bor i Tyskland, och jag har pratat med socialpsykiatrin, som åtminstone vet om hur han har det och går dit och kollar en gång i veckan. Han släpper inte in dem och de får inte bryta sig in. Är han inte våldsam så kan de knappast göra något. Men det är helt vidrigt att vara medveten om situationen och inte kunna göra ett dugg.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-06-18 09:24:00
|
|
Janne B |
Ja Anna/ Denna typ av maktlöshet råkar ju socialarbetare ständigt ut för.Psykiskt tungt att veta lösningen på problem men inte kunna genomföra dem. Men det gäller ju också gode män, anhöriga osv...
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-06-18 22:22:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Anna - Tanja är 55 år ung och haft de här problemen i tjugo år. Jag måste nog hålla med om att det mest frustrerande är att personen i fråga själv inte inser att paranoian är obefogad. Jag har aldrig stött på en sån envis människa som denna Tanja. Hoppas det finns en lösning på hennes problem i vårt vårdsverige. Även om jag ibland tvivlar.
|
| |