|
Inlägg #1: Postat: 2006-05-28 10:38:00
|
|
Anna Drangel |
"Föräldramakt" ska det vara. Nä, ge skolorna/socialkontoren mer befogenheter att anmäla när dom tror att barn far illa. Istället pratas det i samhället om att föräldrar bör "få tillbaka" mer bestämmanderätt.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-05-28 10:42:00
|
|
Anna Drangel |
Som det är idag är lärare, skolsköterskor, socialarbetare mm alldeles för rädda att anmäla. Man vill ju inte riskera att göra misstag. Det är ett så himla känsligt område. En förälder som slår sitt barn t ex, tycker ju det är helt OK. Inte fan ska det komma en gnällkärring och tala om hur han/hon ska sköta sin barnuppfostran!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-05-28 10:45:00
|
|
Anna Drangel |
Nä, fy fan. Det är inte konstigt att så mycket av våldet i Sverige sker inom hemmets fyra väggar.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-05-28 11:27:00
|
|
Elina |
Mycket har förändrats sedan jag arbetade inom socialtjänsten. Vid anmälan ryckte vi ut inom 1 max2 timmar. De flesta föräldrar uppfattade jag som hjälpsökande och samarbetsvilliga. Det fanns pengar helt enkelt för åtgärder. Det som hände Bobby är mig obegripligt. Sekretess går att missbruka och feltolka.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-05-28 11:57:00
|
|
Consequentia |
Stämmer dåligt med verklighetsförankringen här. Problemet ä r att soc inte utreder anmälningar. Det kan komma anmälningar efter anmälningar på ett och samma barn men ingen utredning görs, detta är väldigt väldigt vanligt. Om de sedan görs utredningar, ja då lämnar de väldigt mycket att önska. Men det är inte konstigt, se på ex RB senaste rapport...
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2006-05-28 12:11:00
|
|
Elina |
/5 Det var på 80-talet och en del i början på 90 som jag jobbade på soc.. Jag vet att det som fungerade då och ännu tidigare med gamla barnavårdslagen fungerar inte idag. Varför? Förklaringarna lär vara många.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2006-05-28 12:58:00
|
|
Janne B |
Ja Elina. Min erfarenhet är att det finns massor av goda socialbyråer som fungerar fint tillsammans med skola, polis, vården osv.Jag har sett att det varit bäst i mindre orter / städer men allt sämre i storstadsområdena. Även jag har gjort omedlbara utryckningra för att få ett första intryck efter en telefonanmälan. Men jag betvivlar att en nyanställd ung soc.sekr, i Skärholmen eller Biskopsgården rycker ut så fort. Hon har kanske redan fem anmälningar på bordet som hon inte ens påbörjat.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2006-05-28 13:01:00
|
|
Janne B |
När jag började mitt första jobb 1965 existerade knappast knark,psyktabletter var svåra att få tag i, stereoider hade jag inte hört talas om.Alkoholkonsumtion är nu ca dubbelt så hög som då. Antalet krogar i Sthlm fyrdubblades på kort tid. osv. / Min dotter E börjar sitt första socialjobb om tre veckor. Hon kommer till en helt annan verklighet än den jag mötte...må hon orka.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2006-05-28 14:45:00
|
|
Sandrano1 |
De som har anmälningsplikt men undlåter sej att anmäla skall bli av med sitt arbete!Utbilda socryporna genom att pränta in att barns rättsäkerhet skall gå före föräldrarätten!Förr skall inte denna myndighet ha utökade befogenheter ty de ställer till tillräckligt redan idag genom att förorda GV och umgänge utifrån antaganden o godtycklighet.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2006-05-28 18:28:00
|
|
Elina |
/8 9 Ja det var andra tider. Det var också mindre pengahantering och mer tid för det sociala arbetet.
Mitt skrivbord var rent på fredagar. Det var helt enkelt inte tillåtet att lämna en anmälan outredd.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2006-05-28 18:51:00
|
|
Janne B |
Just det Elina. Det hände mig 3-4 ggr att jag fick uppskjuta min semester 1-2 vekor för att nya anmälningar inkommit. Det var nog en yrkesheder att inte sticka ifrån svåra saker. Men visst fick fru och barn lida en del för det. Jag fick snabbt improvisera för dem...
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2006-05-28 19:23:00
|
|
Elina |
Jag tror att ärenderna var också enklare, mindre narkotika mm, respekten för socialtjänsten större och kommunens ekonomi en smula bättre. Men utan goda vänner skulle inte en ensam trebarnsmor fixat jobbet! Och utan ungar som tyckte att mammas jobb var viktigt.
|
| |