|
Inlägg #1: Postat: 2006-05-29 09:12:00
|
|
Janne B |
Jag hade den stora lyckan att växa upp i en by modell Astrid Lindgren. Där det fanns så mycket att göra året runt som var tillåtet, men ibland lite farligt. Ännu gladare är jag för att jag kunde erbjuda mina barn en liknade miljö under ca 10 år.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-05-29 09:13:00
|
|
Janne B |
Lador, bäckar, groddiken, skogsdungar, jordkällare, skrot i skogen,gamla dass mm att undersöka..Det var underbart att se att barnen var nyfikna på allt och gjorde en massa "hyss". Men ofarligt var det inte En sjuårig flicka ramlade tio m ner från en tall ned i ett stenrös, bröt armen på tre ställen. Det tog fyra timmar att operera ihop utstickande benpipor. Efter 5 veckor kunde hon börja skriva igen. Vilken glädjens dag.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-05-29 09:17:00
|
|
Janne B |
Mina barn fick vara barn på det gamla lantliga sättet. Men jag ser att liknande miljöer finns i många samhällen och småstäder. Där barnafantasin får utrymme. / Den lilla parken med den lilla sandlådan mellan stora hyreshus är inte rolig. Men vi vet att barn utvecklas även där. Föräldrar och andra vuxna kan komplettera brister. Men där vuxna inte vågar vara vuxna, där blir det illa.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-05-29 13:33:00
|
|
kjellekborg |
Iadg ska det tyvärr gå en "Lekledare" på varje unge. Ge dem brädor, hammare och spik istället. UNGAR KAN! VILL!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2006-05-29 13:38:00
|
|
Janne B |
För många år sedan hörde jag att man börjat utbilda fritidsledare. Jag blev rätt häpen.Så upptäckte jag att en sådan jobbade på ett ålderdomshem/servicehus. Då började jag drömma om min barndoms brädor, hammare och spik. En dag målade jag en bräda, som lekkamraten genast satte sig på. Men det fanns ju terpentin, även om det luktade illa..
|
| |