En tioårig flickas värld

Ansvaret vilar på socialtjänst. Lärare, föräldrar och grannar är ofta vanmäktiga över att den enheten inte fungerar. De störda som njuter av att plåga uttrycker inte sällan själva: "Jag ska plåga er hela livet, vi har ändå ingen psykiatri, bara korkade sociala tjänstemän som man kan få till vad som helst".

Social misär är en sak. Psykiska störningar är något helt annat och de syns inte utåt varken hos vuxna eller barn. När socionomerna förstår den skillnaden och släpper ärenden ifrån sig i stället för att förstöra ytterligare skulle de mest utsatta barnen bli hjälpta. Det är snarare socialtjänst som existerar i slutenhet utan förmåga att vilja samarbeta med andra instanser.

Annika, det verkar som om din utgångspunkt är att socionomer är onda/inkompetenta och socialtjänsten enbart skadlig och illvillig. Det är en extrem, personlig och oseriös ståndpunkt som försvårar konstruktiv diskussion. Som socionom tar jag det dessutom som en ren förolämpning.

1. Lärare, BVC-sköterskor mfl anmäler inte till socialtjänsten när de känner oro kring ett barn. Detta kan bero på flera saker - tex att man inte vågar äventyra den sköra relationen till barnet/familjen. Eller att man tror att soc tar barnen direkt och att det är något man inte vill ska hända.

Men å andra sidan kan vi inte ha en ordning där anmälaren har formell rätt till information.

Förr gick socialsekreteraren själv till politikerna och lade fram sin utredning. Nu är det ofta så att socialsekreterare och politiker aldrig möts. Beslut fattas av chefer, som aldrig själva träffat klienterna.

4. Socialsekreterare får allt fler "ärenden" när det ska sparas. Konsekvenserna av att spara på personal är att det blir mindre tid till varje klient. Ribban höjs också för vad som anses allvarligt nog för kunna föranleda ett ingripande. Prioriteringar, helt enkelt. Och det är faktiskt politikerna som gör de prioriteringarna.

Från Socialtjänstlagen:
1 § Socialnämnden skall
- verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,

f. - i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,

Svar 15: Du har helt rätt. Särskilt i Stockholm har budgeten blivit det enda medel varmed man följer upp sin verksamhet. Ledning och politiker är fixerade vid ekonomin medan personalen socialsekreterare, vårdpersonal mfl går på knäna.