Prostitution ett yrke!

Jan E: Tänk dig följande: du står naken på en liten scen ,du blir uppskattad o rosad,du är ung o söt o du är älskad: du vet att när du kommer hem väntar barnen att få lägga sina runda små armar om din hals o du har 2 underbara män!
Du har växt upp helt utan mäsklig beröring: du vet hur det känns.

Till exempel den intime vän som deltog i strorstrejken 1909.Eller han som läste juridik i Tredje riket på 30 talet o hörde Hitler tala? Eller min käre 96 som kände mäster A Palm personligen.När vi fått av honom benproteserna o stoppat undan dem blev gubben riktigt kelig av sig!!! Gud vad jag kan sakna några av dem än i dag!!Jag kan läsa någonting i tidningarna o tänka att ja: det spådde han redan för 30 år sedan men jag kan inte tala om det för honom!

39/ Sunny, lite feg är du allt. Stämmer inte min lilla karaktäristik om dig? Du har inte tillhört de mest utsatta, eller hur? Bortsett från din farsjävel förstås! 40/ Ja, det är tyvärr skillnad på kvinnor och män. Jag tror att det till stor del handlar om de rent fysiska förutsättningarna: För män: vill den inte så blir det inget. För kvinnor: vill den inte så blir det nåt ändå. Jag vet, det är förenklat, men du fattar.

Nej feg har jag aldrig varit! Men rent objektivt har jag nog varit bland de mest utsatta i samhäller ;barnhems ungar ingen vill ha brukar vara det.
Att jag överlevt de 5 första åren förvånar min läkare än i dag.
Men uteliggaråren gör sig påminta nu : jag har frysit lite för mycket som ung hemlös. O pappa var trots allt en baggis om man jämför hur jag haft det innan o det säger väl en hel del? Det finns saker som är för svåra att skriva om.Mina första 15 år hör dit.

I min reportear ingick inte det fysiska utan det var jag själv som fick ta det första steget. När jag strippade på klubbar följde jag strikt regelerna som säger att man inte får umgås intimt med kunderna. I min egen atelje bestämmde jag ju själv.O mina kunder kom tilbaka år efter år.

Men jag tror inte du varit särskilt utsatt i dett liv? Jag kan ha fel men utsatthet brukar göra de som överlever ödmjuka inför livet o sin nästa? O lära att respektera andras val i livet?

Jan E 46/ Jag måste säga dig Jan att jag är rätt besviken på dig. Du ställer frågor i öppna spalter som kurartorer och läkare tvekar att ställa ens i enskilt samtal. Du måste inse att detta kan utnytjas på ett verkligt illa sätt. Samt Sunny min vän, stå nu vid ditt ord :"end of story". Skriva en noga övertänkt bok lite senare är en helt annan sak. / Jan diakon.

Janne: tack för ditt förstånd: att tänka på de där tidiga åren försöker jag undvika. Samtidigt är det alltid så när man försöker vara ärlig om sitt jobb i sexbranchen: svara man inte på de mest intima frågor blir man beskylld för antingen att:

Relevantare ifall Jan E berättar om sina erf.av i branchen som han bygger sina åsikter på. Har han jobbat inom den,hur många nära o kära han har som arbetar i den,hur stor insyn han har i de stora fack föreningarna ute i Europa? Jag har varit med o startat båda de svenska föreningarna med 25 års mellanrum o jag kan branchen. Innnn jag svara på flera frågor från JE i ämnet vill jag att han refeterar till sina kontakter.Media artiklar godtas inte.

Janne B: Jaga har blivit kontaktad ett tag nu av en förening som kallas
"Med samhället som föräldrar."
De jobbar visst med att försöka få ut skadestånd åt misshandlade barnhemsungar i Sveige? Det gäller tydligen de årgångarna jag tillhör. Vet du eller någon annan här någonting om dem?
Själv har jag inte klarat av att läsa det jag fått: bara lagt undan det så länge men en vännina från den tiden är eld o lågor. Jag är inte strak nog psykiskt ännu för atat aktivera mig.