Unga på glid i Åkersberga

Jag tror dock att vi föräldrar måste börja engagera och organisera oss själva för politiker har jag inget förtroende för alls. Vart och hur ska man börja?

Småbarnsföräldrar brukar ofta diskutera sina barn och deras utveckling med varandra; det handlar om att inte sluta med detta bara för att de börjar bli stora. Vad de stökiga ungdomarna beträffar är det beklämmande att den lokala vuxenvärlden inte vill se eller erkänna problemen och försöka göra något. Alla barn och ungdomar här har rätt till en bra och trygg uppväxt och i den ingår en vuxenvärld som förmedlar vettiga normer och regler och står för dem.

Det är en självklarhet för mig att man kar kontakt med sin tonårings kompisars föräldrar. Det räcker inte hela vägen... När det har gått så långt som i Åkersberga krävs ett grundläggande arbete för att komma på rätt spår. Där bör alla ingå: ungdomarna, föräldrarna, skolan, fältassistenter mm. Det var något sådant jag försökte få till stånd men det är förtvivlat när ingen är intresserad.

Jag förstår att du blir utbränd. Frågan är hur man ska få till öppningen? Jag måste fundera mer på det.

Vi bor i Täby, mina killar är nu 16 och 19 år. Vi har varit med i föräldravandringar ett flertal gånger. I äldste sonens klass handlade det om att vi föräldrar kunde ställa upp och visa oss ute på byn en 1 kväll per termin, men gärna oftare förstås. Ingen gång var fler än tre-fyra familjer representerade – av tjugofem!