|
Inlägg #1: Postat: 2006-01-17 21:44:00
|
|
MLJohansson |
... och även om inte alla känner såhär så är jag långt, långt ifrån ensam. Väljer du att inte passa in, så får du också veta illa kvickt att du valt fel. Jag är övertygad om att bilden av "Den Lyckade Människan" tryckts ner i halsen på långt fler än många vill tro.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2006-01-17 21:45:00
|
|
GunnarL |
Det är precis det jag menar. Man äter antidepressiva medel därför att man inte känner sig lycklig! Men det naturliga är inte att vara lycklig. Det naturliga är att man är lycklig ibland och olycklig ibland! Det är att leva! Jag associerar inte heller texten till Dig personligen - det är mer ett principiellt resonemang.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2006-01-17 21:57:00
|
|
MLJohansson |
Jag förstår din poäng, men problemet ligger inte i att man inte är lycklig alltid, utan att ALDRIG vara det. Förr trodde jag själv att man alltid hade ett val, att "rycka upp sig", och sluta gräva ner sig. "Ta det onda med det goda!" Men det kan man bara om man fortfarande kan känna det goda...
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2006-01-17 22:07:00
|
|
GunnarL |
3/ Jag förstår, och då är det mycket illa. Då skall man nog försöka få någon form av proffessionell hjälp om inga andra vägar uppenbarar sig i form av vänner el.dyl.
|
| |