Tyst! Du har ingen talan.

1 Det är nog så att det skiljer mellan nätupplaga och tidningsdito. Barometern har rätt hård sållning till papperstidningen, medan det går att få in stort sätt vad som hälst till nätupplagan. Där kan man hitta riktiga stolleprov.

Han tog tillbaka sina anklagelser p.g.a. de stora rationaliseringar som väntade Sydsvenskan. Då var det bra att vara ”på god fot” med facket. Han hade rätt! Facket sålde sig och gick med på att LAS inte skulle gälla. Mångåriga medarbetare fick sparken för att dom inte slickade röven på cheferna på rätt sätt. Jag som ordförande gick inte med på det och de korrumperade i fackstyrelsen fixade ett hemligt möte för att få mig avsatt – jag fick reda på det och gick frivilligt.

Janne B. Jag får in 80 av de inlägg jag skickar in, Ordet på sydsvenskan publkicerar 50 av de de får. Så vist funkar det. Det är också min erfarenhet med övriga skånska tidningar.

Unto, har du försökt att få din story publicerad av en skånsk journalist och tidning ens?
Med tanke på att journalistkåren är oproportionerligt stor s och v, borde du inte ha något problem oavsett vilket poltiskt block en tidning officielt kallar sig.

2 Leif-Arne/ det är märkligt hur olika även nätupplagorna fungerar.Här införs kommentarer direkt. I Göteborgs-Posten granskas nätinsändarna så noga att man känner sig vara under förmyndare. Det kan ta mer än ett dygn att få in en grej i GP-nät.

Detta med moderation av insändare beror nog på hur mycket respektive tidnings ansvarie törs chansa, gissar att de stora förmodligen känner sig mer påpassade.

12 Leif-Arne. / Ja så är det säkert. GP har en pappers-insändarsida som är mycket välredigerad med bilder och teckningar. Från denna hänvisas ideligen till nätupplagan och tvärtom.Pappersinsändarna läses av de flesta som öppnar tidningen.Nätläsarna kan därmed vara många tusen på en dag men siffror på detta har jag aldrig fått./ GP uppfattar sina insändare som en viktig och seriös del av hela deras opinionsverksamhet, starkt kopplad till ledaravdelningen.

Thomas Laurits. Jag publicerade mina iakttagelser mm. i vårt interna fackliga veckoblad. Den kom ut varje fredagseftermiddag. Företagsledningen brukade gå hem ca 13.00. Efter det att jag blev ordförande och gav ut bladet började ledningen stanna kvar. De var tvungna att få veta vad jag skrev. De var tvungna att läsa mina ”tarvligheter”, som dåvarande styrelseordförande på Sydsvenskan, en viss herr Hammarsköljd, uttryckte sig.

Thomas Laurits. Även här på Sourze har några av mina antagonister hotat med yttrande- och tryckfrihetslagen. Du är en av dom. Någon har vänt sig till Sourzeredaktionen för att stoppa mig. Men förgäves, förgäves! Det finns flera tappra här på Sourze, en är Yngve K som signaturen Calle Z försökte stoppa med följande kommentar: ”Att Yngve Karlsson får fortsätta att skriva här? Det är en gåta? Men samtidigt så talande om i vilket land vi bor i!”

Ja med lite galenskap som "motvikt" kan vi kanske bättre uppskatta förnuftets röst.