|
Inlägg #1: Postat: 2005-12-16 21:57:00
|
|
GunnarL |
Att se civil olydnad eller "olydnad" över huvud taget som en merit har jag svårt för. Däremot skall man både tänka och handla självständigt, men för att kunna göra det på ett vettigt sätt måste man ha ett "paket med goda normer" i bagaget. Jag menar att man i görligaste mån skall följa de lagar som samhället ställt upp, även om det måste finnas gränser även för detta.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-12-16 22:05:00
|
|
Sunny |
Jo men om lagen är omoralisk eller oetisk så kan det krävas övervägning. För den religiöse blir det en konflikt om att följa Gud eller jordiska herrar: för oss hedninar är det ännu värre för vi måste avgöra själva. O då kan man bara skaffa sig så mycket kunskap som möjligt o sedan ta sitt beslut.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-12-16 22:22:00
|
|
GunnarL |
2/ Jo då Sunny, det är inga lätta överväganden, och huvudsaken är väl att man inte skadar någon annan än möjligen sig sjäv när man fattar sina beslut. Men som sagt - inte enkelt.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-12-16 22:24:00
|
|
GunnarL |
f/ Men det jag menade var att jag inte direkt kan se "olydnad" i sig själv som något positivt värt att uppmuntra. Det bästa är väl om man kan acceptera det rådande normsystemet. Men om man tycker att det är fel så har man givetvis rätt att reagera.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-12-16 22:33:00
|
|
Janne B |
I grunden ska man nog ha en solidaritet med det samhälle man lever i. Men om detta samhälle inte tar vara på mina rättigheter, då blir det problem.Det är denna situation många flyktingar levt i förut och även här tycker att vårt samhälle inte ställer upp för dem. Ibland har de rätt i detta.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-12-16 22:36:00
|
|
Janne B |
I vårt samhälle finns det ju många steg mellan vår totala solidaritet med samhället och den stora olydnanden. Att skriva här kan vara en protest, dela ut flygblad ett annat sätt. De vapenvägrare/totalvägrare jag träffat på har varit mycket medvetna människor.Men jag som är född 1939 kan ej dela deras åsikt. Ett magisk årtal i Historien.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2005-12-16 22:37:00
|
|
GunnarL |
5/ Nej det är klart. Flyktingarna befinner ju sig i en utsatt och osäker situation och kan ju inte anamma våra eller samhällets värderingar så där utan vidare. Det är ju helt förklarligt.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2005-12-16 22:41:00
|
|
GunnarL |
6/ Jag är ju inte riktigt lika ålderstigen som Du Janne, men ändå en ganska mogen man 58 år. Uppväxt under kalla kriget och har gjort två års värnplikt. Men aldrig känt det minsta förakt för dem som inte ville ställa upp på detta, även om jag själv inte haft samma uppfattning.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2005-12-16 23:03:00
|
|
Janne B |
GunnarL 7/ Vi är helt överens.Men de som kom för över 15 år sedan och fick ett mycket postivare mottagande, de är oerhört solidariska med Sverige, det är min erfarenhet.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2005-12-16 23:07:00
|
|
GunnarL |
9/ Precis! Det är också min erfarenhet. För att inte tala om alla greker och juggar som kom i slutet av 60-talet. I dag lika svenska som Du och jag. Vi är helt överens. Det känns bra.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2005-12-16 23:08:00
|
|
Janne B |
Gunnar L 8/ Min förstfödde son vapenvägrade utan att ha bytt ett ord med mig om saken. För honom var saken självklar. En kristen kan inte bära vapen mot en annan människa. Sedan talade jag med honom om Ungernrevolten, Pragvåren, Berlin etc. Vi pratade om att koloniernas frigörelse krävt ganska mycket blod. Utan skjutande så hade nog stora delar av Afrika varit koloni i 50? år till. Men jag tror inte att mitt föräldraprat påverkade honom alls...
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2005-12-16 23:11:00
|
|
GunnarL |
11/ Nej, föräldraprat är inte alltid värt så mycket - ibland mest irriterande. Men jag är säker på att Du respekterar Din son och hans uppfattning och hoppas att han respekterar Din.
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2005-12-16 23:13:00
|
|
Janne B |
10 j Jag tror att dessa folkgrupper begrep sig på det svenska samhället som det var då. Det var lite faderligt omhändertagande.Det gällde att arbeta och slita sig till en egen levnadsstandard. Många av dem bodde ungkarlsliv i baracker på industriområden i fem år innan de fick bättre bostad och kunde hämta hit fästmön/frun.Det fanns industrier som delade ut nästan gratistomter för egnahemsbyggen osv. Paradiset.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2005-12-16 23:18:00
|
|
Janne B |
12 Vi har haft många goda sådana samtal genom åren. Som sedan fortsatt med tre döttrar med lite annan vinkel.U-land, utveckling, åldringsvård etc. De stora mänskliga samvetsfrågorna dyker ständigt upp men under lite olika rubriker, du vet. De tre har alla gjort några år inom kämpigaste delen av åldringsvården, en slags värnplikt. De fortsätter med människovård men på väldigt olika sätt...
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2005-12-16 23:21:00
|
|
GunnarL |
13/ Jag är uppvuxen på ett glasbruk där det var en ständig genomströming av folk som kom utifrån för att skapa sig en framtid här. På 50-talet var det tyskar och italienare, på 60-talet var det greker och jugoslaver. Bra folk genomgående. Och skillnaden mot i dag var att då fanns det jobb för alla som ville arbeta. De flesta var unga karlar som gifte sig med svenska flickor, fick barn och smälte in i gemenskapen. Och barnen är givetvis "helsvenska".
|
| |
|
Inlägg #16: Postat: 2005-12-17 09:38:00
|
|
Janne B |
Ja GunnarL/ De män som kände sig hemma med svensk kultur skaffade sig också en svensk fru och blev väl mottagna av hennes släkt. Jag tror det finns utredningar om detta både i Trollhättan och Västerås.Men de få muslimer som kom hit på den tiden de for hem och hämtade den utsedda bruden. På den vägen är vi väl fortfarande eller hur?
|
| |