|
Inlägg #1: Postat: 2005-12-05 15:47:00
|
|
Janne B |
Vi vågar och kan koppla på våra sinnen. Vi vet att den värsta sorgen för de flesta av oss är snart över. Vi har förtröstan på att livet snart övergår till det normala. Men då och då kommer vi att tänka på föräldrar och syskon som inte kan övergå till det normala...deras normala liv är slut.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-12-05 17:44:00
|
|
El Guatusi |
Jag kanner en tjej fran Sao Paulo i Brasilien som brukar ta sommarkurser i italiensk kultur pa somrarna. Ibland har hon berattat hur forvanad hon blev forsta gangen hon sag europeiska nyhetsprogram, dar en enda persons dod - aven om det var pga vald - framstalldes som en tragedi. I tredje varldens storstader ar doden standigt nara, om inte pga allman kriminalitet sa pga politiskt vald, vardsloshet eller valdsamma, tropiska ovader.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-12-05 17:45:00
|
|
El Guatusi |
Den vasterlandska manniskan utpraglade kanslighet ar ett undantag, bade historiskt o geografiskt. Nar det sedan handlar om indignation pga vald mot djur ger vi stundtals intryck av att vara spritt sprangande galna...
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-12-05 17:47:00
|
|
Anna Veeder |
Det är alltid värst när barn är inblandade, så är det nog överallt. Det känns så fruktansvärt grymt. För mig är det likadant när det handlar om palestinska barn. Men det är en mer "teoretisk" än känslomässig sorg, om du förstår vad jag menar. Det låter hemskt, men så är det. Det som är en del av ens vardag upphör att påverka. Tror att jag blev mer upprörd när jag läste om rattfyllot som kört ihjäl en farmor och hennes lilla barnbarn. Det var så ofattbart.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-12-05 17:52:00
|
|
El Guatusi |
Den manskliga naturen gor att vi latt upprors over en enskild manniskas tragiska ode, medan indignationen upphor nar det ar ett storre antal manniskor som drabbas. En persons dod ar en tragedi, 1000 manniskors dod ar statistik.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-12-05 17:54:00
|
|
El Guatusi |
Det ar naturligtvis en forsvarsmekanism: om en invanare i Sao Paulo eller Karachi upprordes over varje enskild manniskas grymma ode sa gjorde han inte annat under dagarna. Jag antar att israelerna och palestinierna maste leva med samma typ av "avtrubbade" sinnen for att orka.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2005-12-05 18:10:00
|
|
Anna Veeder |
6/Så var det under intifadan, men det har lugnat ner sig det sista året. Ändå tror jag att just den här avtrubbningen, som finns hos båda sidor, minskar viljan att verkligen sluta fred. Undrar om en massaker som Sabra och Shatila fortfarande skulle få hundratusentals demonstranter att protestera i Tel Aviv? Är inte säker på det. Våldet har trappats upp enormt i styrka de senaste tjugo åren, och gränsen för vad som upprör människor har höjts därefter.
|
| |