|
Inlägg #1: Postat: 2005-11-23 09:32:00
|
|
AlfVerner |
Ju mer det moderna samhällets konkurrerande och konstruerade roller inkräktar på de enorma känslor som det egna barnet föder sin moder/fader, desto sjukare är samhället. Det handlar om den grundläggande tryggheten, viljan att försvara släkternas överlevnad, att gå i döden för sitt barn. Det är storheter som inte kan avfärdas med intellektuella lobotomeringar.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-11-23 09:33:00
|
|
AlfVerner |
Det handlar inte om att prestera dom här rollerna, utan att bejaka det som finns inom oss.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-11-23 09:53:00
|
|
west-d |
Tarja. Fin text, jag är ej nu troende men kan ibland säga "tack gode gud för att allt går bra för mina barn" Våra barn är oxå ett "lån" vi vet alldrig när något fruktansvärt kan hända dem, från dag till dag.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-11-23 20:09:00
|
|
Sunny |
Tarja: Det starkaste bandet? Nej inte för alla: min mamma lämnade mig när jag var några veckor gammal. O inte av något av de vanliga skälen på den tiden: Hon var inte ogift o inte fattig. Hon tyckte bara inte om mig eller stora syrran som var I 1/2 när mamma dumpade henne.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-11-23 20:13:00
|
|
Sunny |
Fast själv tänker jag i ödmjuk tacksamhet på mina ungar många gårnger varje dag. Som weat-d säger så kan allting hända o de blir aldrig en självklarhet trots att de är vuxna.När deär ute o åker bil någonstans ifrån så väntar jag alltid med att somna tills de slår en signal: Väl hemma.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-11-23 20:13:00
|
|
Sunny |
Det måste nog många barn göra tänker ni. Jo men mina är 36 o 37 *ler*
|
| |