|
Inlägg #1: Postat: 2005-11-15 15:30:00
|
|
Anna Drangel |
Att vissa saker står lite utanför ens egen kontroll är väl uppenbart. Visst kan man som t ex fattig o arbetslös vara glad och positiv, men ändå definiera sig som ett offer för omständigheter, t ex en politik, en kultur, ett sätt o tänka som man inte alltid själv kan påverka.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-11-15 15:38:00
|
|
Janne B |
Ja Anna D/ Jag känner flera personer i 40-45 årsåldern som skaffade sig bra yrkesutbildning i heta yrken. Men som blev bortrationaliserade från jobbet. Nya studier och kort tids arbete. Ytterligare studier och några års arbete osv. De är givetvis offer för en rad omständigheter de inte alls kan råda över.De har ingen skuld och vi måste hjälpa dem att bli av med skuldkänslor. Vi måste vara deras terapeuter. Många som känner sig som offer yrkesmässigt är det också.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-11-15 15:41:00
|
|
Janne B |
Men de är ju inte offer inför resten av sina liv.De kan vara handlingskraftiga subjekt i familjeliv, vänkretsen, föreningslivet osv. Jag ser dem omkring mig. Jag blev bortrationaliserad, pensionerad ca 2 år innan jag själv ville. Tråkigt men ingen katastrof, kan inte känna mig som offer för det gav en del andra möjligheter.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-11-15 15:46:00
|
|
Janne B |
Malin tar ju upp en jätteviktig fråga på ett nyanserat sätt.Hur en vuxen människa ska reagera och bör reagera på skeenden omkring sig och i sig.// Hur låter den där lilla fina bönen. Gud lär mig att acceptera det jag inte kan ändra på men arbeta på det som jag kan förändra....ungefär så.
|
| |