|
Inlägg #1: Postat: 2005-10-17 14:25:00
|
|
Sunny |
Jag har nog tänkt tanken men är rädd för att det ska bli en ny katastrof som det blev både när jag sökte upp pappa pedofil ett möte som slutade i domstolen o mamma. Jag har ju sedan pappas död spårat flera syskon på den sidan: vi är ett gäng på 5 nu som håller en fin kontakt men på mammas sida...Skrämmande.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-10-18 17:20:00
|
|
Chris.X |
Okej. Jag tänker inte försöka förstå hur du känner. Men din text tog tag i mig. Stor saknad och tomhet är nog ord som ligger nära. Det är klart, man vet aldrig hur det kommer att bli i en sådan här situation. Men själv skulle jag nog ångra mig för resten av livet om jag inte gjorde någonting. :o/
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-10-18 21:29:00
|
|
Sunny |
Jag är inne på tanken men har nästan blivit vidskepligt rädd att förlora den sista illusionen.
Att jag döpte min första dotter efter henne för att liksom hålla kvar minnet o dottern sedan omkom fick mig ännu räddare.Idiotiska tankar typ hade hon fått leva med ett annat namn än ett min mamma valt?man blir lite knepig i sorg.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-10-18 22:50:00
|
|
Janne B |
Jag tror det är en mångtusenårig känsla att lite av en bortgången lever kvar genom att låna namnet till nästa generation. Det är nog inte bara namnet det gäller utan även lite mystik eller andekraft. Jag tycker jag tydligt ser det bl.a i Gamla Testamentet. Med mitt namn vill jag kanske också hedra en bortgången fäder/moder. Kan ju gälla både förnamn och efternamn.Det finns ju fortfarande lagar i Sverige om vilka namn man får ta.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-10-19 01:10:00
|
|
Sunny |
J: min mammas sista ord till mig var att hon såg fram emot beskedet om min död! Att då uppkalla ett barn med ett namn hon gett sitt barn: det hon ville behålla,känns nästan lite kusligt ibland för det dödsbud mamma väntat o hoppats på blev i stället dödsbudet om min lilla dottter.men med mitt förnuft inser jag ju att hon inte kunde önska fram olyckan.Känslorna är bara inte förnuftiga alltid
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-10-19 10:07:00
|
|
Janne B |
Min 4 ovan var ju ett generellt resonemang som kanske inte alls passar in i ditt individuella sammanhang. Ja känslorna är inte förnuftiga så det är fint att vi har förnuft och erfarenhet också.// Jag funderar väldigt ofta över det jag skrivit. Hur är proportionerna förnuft, kunskap, känsla här då??Då hjälper det inte att testa mot Word.
|
| |