|
Inlägg #1: Postat: 2005-10-19 12:41:00
|
|
Leif-Arne |
Det är alltid så sött när de som saknar barn själva tvärsäkert uttalar sig om uppfostran. Även om det är en utsliten klyscha så lika förbålt så att man fattar inte något förrän man själv är där. Den största vattendelaren är att man från den punkt då man är förälder så är man inte längre huvudpersonen i sitt liv.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-10-19 13:51:00
|
|
Villon |
Anna Ekelund har väl visst en unge. Minsann.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-10-19 14:50:00
|
|
Anna Li |
Om du när du får barn fortfarande känner att ditt arbete är mycket viktigare och att det inte är din grej att befatta dig med ditt barn, då tycker jag du gör absolut rätt i att arbeta på.
Men varför ska andra män som inte känner som du följa ditt ännu inte ens hända utan enbart teoretiska exempel??
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-10-19 16:42:00
|
|
Janne B |
Om en man går in i sitt faderskap beror ju bland annat på hur han själv haft det med sin far. Sedan beror det ju på om han i sin nuvarande miljö stöttas i faderskapet eller motarbetas av "dåliga" kompisar.Vi lever i en komplicerad värld. Alltså kan ett bra faderskap se ut på många olika sätt. Men under alla förhållanden tar det tid, ork och kostar pengar.Satsar man det får man rikt tillbaka..
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-10-19 23:09:00
|
|
Björn_T |
Sakfel: Anna Ekelund har faktiskt i en tidigare krönika i AB nämnt sin son. Hon har alltså barn.
|
| |