|
Inlägg #1: Postat: 2005-09-26 08:52:00
|
|
Leif-Arne |
Det är en viktig uppgift att påminna om att allt är föränderligt. Det är många gånger så att den som själv har ett trängt läge har lättare att visa solidaritet med andra. Själv bär jag med mig brättelser från ockupationen i Norge där i "nationalister" förrådde sina landsmän.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-09-26 09:26:00
|
|
bloggeri |
I alla av tyskarna ockuperade länder var det av nån anledning alltid den avskydda "vänstern" med hjälp av bombhögerns lika avskydda "socialliberaler" som var motståndsmän. Var höll högern hus? Jo, just "nationalister som förrådde sina landsmän".
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-09-26 10:02:00
|
|
Leif-Arne |
För jämviktens skull vill jag även göra tillägget att jag i stort sett är lika allergisk mot kommunister. Min svärfar fick livet igenom gå med en rysk granatskärva i huvudet från kriget ,då den broderliga grannen i öster anföll.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-09-26 10:23:00
|
|
Janne B |
1990 träffade jag en finsk kvinna som berättade att hennes pappa satts i finskt Tukthus dagen efter fredsslutet.Där satt han i 12 år. För fredsdagen hade soldaterna blivit så glada och kanske berusade att de börjar skjuta vilt omkring sig. Då stöp en fänrik för han hade fått ett skott genom huvudet."Pappan" ansågs som den skyldige utan skymt av bevis. När han kom ut från tukthuset så var han "vansinning" som dottern uttryckte sig. Hon for till Sverige så fort hon kunde.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-09-26 10:29:00
|
|
Leif-Arne |
Det kan vara intresse att notera att min sagde svärfar innan kriget var pingstvän förlorade två bröder, varefter han tappade sig gudstro och bröt med familjen. Senare fann han på nytt sin gudstro i den katolska kyrkan.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-09-26 10:44:00
|
|
Janne B |
5/ Det du nu beskriver har jag sett flera ggr. Vid svåra sorger orkar man inte med den täta gemenskapen i en kanske liten frikyrka. Man får för mycket frågor,man vill vara i fred. Välvilja uppfattas som motsatsen./ Då söker man sig till en öppnare kyrka utan krav där man efterhand får hemkänsla och tron åter. Efter sorgearbete kan man åter både ta emot och ge tillbaka. Gud välsigna honom.
|
| |