Vem bryr sig om Zimbabwe?

I FN:s kommision för mänskliga rättighetr återfinns, och har funnits, de flesta av världens mest avskyvärda och blodtörstiga diktaturer. Dessa har där suttit och uttalat sina förkastelsedomar över främst demokratiskt styrda länder. Sverige har mig veterligt aldrig motsatt sig inval av någon av dessa diktatur. I bästa fall har man lagt ned sin röst. Det visar lite av problemets omfattning och svårigheterna.

Jisses. Hur har dessa diktaturer kommit in i FN? För att Sverige inte motsatte sig detta? Och hur kunde europeiska länder som Spanien, Grekland och Portugal vara medlemmar? em har släppt in Kina? FN är skit och ska läggas ner, såklart. Helt i Bush smak.

Och hur är det med lögnen om Mankell du nyligen drog till med? Han är ju en sån där äcklig liberal med vänsteråsikter som står på de förtrycktas sida. En sån usling! Bort honom!

Bloggeri: FN-kritik är inte detsamma som
Bush-beundran. Hyckleriet i FN:s sanktioner mot vita minoritetsregimer i södra Afrika på 70-talet men inte mot lika eller än mer blodbesudlade diktaturer i tredje världen
äcklade mig redan som 20-åring och påverkade min politiska utveckling.

Redan efter - vad man nu skall kalla det - ca 1980 gick Mugabes styrkor in i koalitionspartner Josuah Nkomos Matabeleland och anställde Song My-massakrer på civila. Omvärlden reagerade endast med lama fördömanden. Så man kan säga att omvärlden varit väldigt fördragsam visavi Zimbabwes nye härskare.

Undrar vad sånt beror på? Har hört om afrikanens identitet med sin stam eller etnisk grupp snarare än den nationalstat han bor i. Och att det finns ett starkt inslag av "familism" i Afrika precis som i italiensk och siciliansk kultur. Dvs. familjen läs tjocka släkten har man förpliktelser emot. Inte minst av ekonomisk art.

Theodore Dalrymple som jobbade som läkare i gamla Rhodesia har berättat om hur landet för att motverka kritik om apartheid à la grannen i syd, gav svarta läkare samma lön som vita, men att de svarta ändå fick lägre standard, p g a en hel hoper kusiner och mostrar skulle ha sin del av lönen.

"Familism" är ett uttryck som jag först stötte på i somras när jag läste
Maud Websters "Historien om Cosa Nostra". Lätt- och snabbläst. Man känner sig smartare av att ha läst den.
Länk: historiskamedia.se

Ja, där staten är svag, frodas familjen eller släkten. Vilket osökt leder tankarna till kulturkrockar i Sverige. Vi importerar helt enkelt pre-moderna, patriarkala kulturer.
1800-talet möter 2000-talet.

Hm. Kryptiskt.