|
Inlägg #1: Postat: 2005-09-05 14:08:00
|
|
Janne B |
För 30 år sedan började det inrättas Dagcenter för "utvecklingsstörda" över hela landet för att ge motion och stimulans till de handikappade. En väldigt bra reform för dem men rätt personalkrävande. De handikappade fick arbeta med att sätta ihop de enklaste saker och började kallas "arbetstagare" medan de i bakgrunden ju kallades personal..
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-09-05 14:12:00
|
|
Janne B |
forts. Egentligen var det ju sysselsättningsterapi det handlade om , med väldigt lågt produktionsresultat. Hade inte personalen ivrigt manat på hade inget blivit gjort. Arbetstagarna fick ofta bara några kronor om dagen för detta arbete.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-09-05 14:12:00
|
|
Janne B |
forts På en del håll drog landstingen in "flitpenningen" helt och hållet. Men så fick man inte göra sade Socialstyrelsen. Men jagb är än i dag häpen över dessa beteckningar. Plötsligt blev terapi kallat arbete, mot slavlön./Konstiga begrepp är allt för vanliga i socialsvängen.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-09-05 14:37:00
|
|
Leif-Arne |
Det finns alternativ till dagcenter, sociala arbetskoperativ vilket jag tidigare skrivit om. Visserligen oftast beroende av samhällstöd, men med "riktiga" kunder, alltså inget hittepå. Jag tycker att det har med människovärdet att göra att få bidra med en, om än begränsad, arbetsförmåga.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-09-05 14:52:00
|
|
Janne B |
Ja detta handlar i allra högsta grad om människovärdet. Då är det viktigt vilka ord, beteckningar som vi använder..
|
| |