Oskar, den dummaste på byn

Inlägg #1: Postat: 2005-09-04 20:30:00
ord att minnas
Hej Janne B. En mycket fin och tänkvärd berättelse. Det man ser utanpå, är oftast inte det som finns inuti. Tänk så många människor som just blivit betraktade som "underliga" bara därför de inte följt gängse mönster eller varit för tystlåtna eller ödmjuka inför livet. Mvh. / oam.
Inlägg #2: Postat: 2005-09-04 22:18:00
Sunny
Tänkvärt! Jag har känt ett par liknande människor i min ungdom. Jag hoppas innerligt att de "små" udda människornan ryms även i vårt samhälle av i dag men jag är inte helt säker!
Inlägg #3: Postat: 2005-09-05 02:07:00
Janne B
De särpräglade människorna blir nog allt färre.Som ung träffade jag många men nu ser jag få. Arvid bodde i en koja i skogen, fördriven från byn,tills jag som ung socialarbetare hittade honom, såg till att han fick pension.Då skaffade han traktor och et boende genast.,,
Inlägg #4: Postat: 2005-09-05 02:09:00
Janne B
Nils var en farlig man, den farligaste som fanns. För han hade i smyg tittat på ett kärlekspar samt därvid nog onanerat lite.Inte kunde ha få bo bland riktigt folk...
Inlägg #5: Postat: 2005-09-05 09:53:00
Tarja
Tack för din berättelse om Oskar, den var fin. Jag har också alltid stått på dom utsattas sida, antagligen därför att jag själv är udda och annorlunda, och sällan blivit accepterad nånstans. Däremot har jag lärt känna några andra udda och när vi möts på gatan behöver vi inte säga nånting, vi vet var vi har varandra.
Inlägg #6: Postat: 2005-09-05 20:12:00
Sunny
Tarja: så är det ju! Det är nog ingen tillfällighet att vi "udda" människor dras till varandra?
Inlägg #7: Postat: 2005-09-05 21:54:00
Janne B
Jag är så glad att min berättelse från barndomen når fram till er. Jag ser språkliga och andra brister men mitt budskap att den lille mannen var en stor man, det har gått fram.
Inlägg #8: Postat: 2005-09-07 12:51:00
Leif-Arne
En berättelse av lite "rysk" karaktär. I positiv bemärkelse. Nog mins man sin undgdoms"stollar", men jag undrar om inte det trots allt fanns en störrre acceptans då.
Inlägg #9: Postat: 2005-09-07 14:20:00
Janne B
Leif-Arne. Acceptansen varierade nog från ny till by, men nog hade vi fler "original" förr. I vissa byar tag man hand om sina lätt utvecklingsstörda eller psykotiska, för att använda moderna ord. På andra håll sände man dem skyndsamt till olika anstalter. Som 26-åring var jag kurator bland dessa så jag vet.
Inlägg #10: Postat: 2005-09-07 14:24:00
Janne B
Det fanns avvikare ute i skogsbrynen,eller gömda på vindsrummet hos gamla föräldrar. Men jag såg också hur man byggde om en hel villa för att den skulle passa en psykiskt skadad tonåring.Jag menar nu inte att "Oskar" helt passar in i denna bild,men han var så ovanlig att han bara delvis accepterades på socknen. Kanske lärarfamiljen hade kunskaper nog att förstå honom bäst.
Laddar...