|
Inlägg #1: Postat: 2005-08-15 13:11:00
|
|
Janne B |
Underbart Lennart. Fortsätt att plita på bara. Min morfar tog dessa cermonier på största allvar, som tecermonier i det gamla Kina. Det var stort drama runt köksbordet och alla hans grimarscher /Osäker stavning/. Ibland gick han till "rakstugan". Men pappa såg det bara rationellt, inga dramer vid hans lilla spegel inte.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-08-15 14:34:00
|
|
steno |
Härligt igenkänningsbart för mig i samma generation.Du ransonerar och berättar flera stories på en gång.Själv lärde jag mig inte raka med kniv men skulle man ut med en tjej så var det bara frisören som kunde ge mig en perfekt haka. Minns en show i Helsingör 1953 forts
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-08-15 19:56:00
|
|
Inger Olsson |
Du har en känsla för att berätta så att det smakar. Jag ser "bilderna" framför mig...
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-08-16 13:28:00
|
|
Piripiri |
Man tackar för tipset med målarpensel som rakborste. Det är nästan omöjligt att ens i storstan hitta en rakborste nuförtiden och de man till äventyrs hittar är av usel kvalité. Bra artikel för övrigt också.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-08-16 15:00:00
|
|
Sunny |
Du berättar levande o bra: Man ser den där rakstugan framför sig! Min fosterfar var nog född ungefär samtidigt ? men han var en fattig man o rakade sig med högtidliga förberedelser på söndagarna: dock inte alla veckor. På gamla dar muttrade han över den elektiska maskinen: den fick aldrig godkänt.
|
| |