|
Inlägg #1: Postat: 2005-06-13 07:23:00
|
|
AC Collin |
Hur definierar man "regelrätt mobbing"? Och att vänta på "signaler", passivitet är så typiskt för skolan. Vad krävs för att ändra på det?
Min yngste son går ut nian på onsdag. Tack och lov. Dålig kommunikation mellan hem och skola, förslag på hur det ska förbättrats har avfärdats med blockeringar som "det har vi provat förr..."
Lindas kompis Matildha är modig som vågar berätta hur det har gått till i skolan. Jag önskar att det finns många som vågar stötta henne nu.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-06-13 08:17:00
|
|
bengtsson99 |
Instämmer helt. Du har så rätt!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-06-13 11:17:00
|
|
marcarolo |
"inte regelrätt mobbing" - kalla det utfrysning eller nedvärdering eller vad som helst. Effekten av det är ofta lika skadlig för din självkänsla som "regelrätt mobbing"
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-06-13 13:40:00
|
|
Nähädu |
Ansvaret ligger på både skola och föräldrar. Jag är så jäkla less på oansvariga föräldrar som fnyser åt att någon har mage att kritisera deras ligister till barn. Jag är lika less på skolledningar utan civilkurage som lutar sig mot en luddig lagstiftning och inte vågar ta en konflikt.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-06-13 17:34:00
|
|
Inger Olsson |
Håller med svar 4. Som barn måste man ha även stöd av föräldrarna och i synnerhet när det väl gäller. Skolan - som vilken annan arbetsplats - kan heller inte lösa alla problem/konflikter.
Sen köper jag heller inte att vederbörande - Linda - inte skickade ut signaler. Även passivitet är signal...
Sen är dagens rektorer ett sorgligt kapitel för sig. De skulle komma att bli administratörer istället för att vara den ansvarige/a ledaren på skolan med allt vad det innebär.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-06-13 23:43:00
|
|
angus |
Hur bra ett land mår och kommer att må i framtiden kan man mäta genom att titta på hur ungdomen i just det landet har det. Även om ungdomar oftast inta ska höras, ses eller vara i vägen, så är det faktiskt just dom, och deras välmående som talar om hur bra ett land sköts.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2005-06-14 22:52:00
|
|
Calle Z |
När man läser hela artikeln på DN så säger rektorn att det finns ett gäng. Och att "Matilda säger att hon inte vågade berätta hemma hur det verkligen var. - Jag var rädd för dem med makt. De har kompisar och släktingar överallt." Var är vi på väg? Att Matilda var rädd för sina plågoandars kompisar är begripligt. Men att också behöva känna rädsla för en massa släktingar till sina plågoandar! Varför kan det aldrig talas klarspråk i media?
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2005-06-15 00:27:00
|
|
Calle Z |
Vad är dessa kompisar och framför allt Släktingarna till plågoandarna för sorts människor? Som skrämmer två barn, Matilda och Linda till tystnad? Där det slutar med att ett barn tar sitt eget liv? Fy fan vad ledsen man blir.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2005-06-15 13:39:00
|
|
Anna Li |
AC! Exakt det citatet du tar ut gjorde mig vansinnig. En elev har tagit sitt liv, hennes kompis berättar om mobbingt och då hävdar rektorn att hon INTE FÅTT SIGNALER om mobbing. Hur tydliga signaler vill hon ha? Dessutom har hon intervjuat klassen dvs A Mobbarna B sådana som är skiträdda för att bli nästa offer och åberopar det som ngn sorts bevisning att de säger att det inte pågår mobbing. En struts ter sig klarsynt i jämförelse!
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2005-06-15 22:38:00
|
|
Cat |
Ja "AC Collin" Den frågan har jag oxå ställt mig, hundratals gånger. "Vad krävs för att ändra på det?" Egna erfarenheter mina barns, vänners barns och arbetskamraters barns erfarenheter vittnar i alltför hög grad om stora problem i skolan. Och påfallande ofta väljer man från skolans sida att "lösa" situationen genom att skylla problemen på föräldrarna, och då talar jag om engagerade föräldrar som finns för sina barn.
|
| |