|
Inlägg #1: Postat: 2005-05-23 13:37:00
|
|
AlfVerner |
Livet, det är teskeden som klirrar mot kaffekoppen och det sörplande ljud som uppstår efter många års letande efter harmoni. Det är att höra näktergalens sång och ta sig tid att se arkitekternas möda för att skapa skönhet. Det stänk av bitterhet som går att urskilja mellan raderna och även på klär dig inte, även om det är gynnsamt för en välformulerad melankoli.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-05-23 13:37:00
|
|
AlfVerner |
Din rikedom i dina bilder avslöjar dig och du lever förmodligen mer än de flesta…din litterära fruktsamhet doftar lika starkt som den fylligaste vårkväll. Så gå ut på din balkong, servera dig matjes, nypotatis, gräddfil och gräslök samt ”ein Rostocker und ein schnaps”… och kom sen att påstå att livet är slut eller ens att du väntar på döden. Glöm inte knäckebrödet med en lagrad prästost, jag menar det finns ju ingen anledning att inte göra det komplett. När man ändå håller på.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-05-23 15:29:00
|
|
Lennart Ekman |
AlfVerner.
Tack för kommentaren. Mycket tankeväckande och klokt skriven.
AlfVerner, jag är inte bitter, men fundersam och nyfiken.
I övrigt har Du rätt. Matsedeln är välkomponerad
och frestande.
Ha det
|
| |