En dag går det över

Jag hade önskat ett mer fokus på de som ännu inte trillat dit på utbrändhet istället för att höra hyllningssånger till något som vissa börjar se som en livvstil.

Om vi inte har en mall för hur ett misslyckande ser ut kan vi ju inte bli misslyckade heller. Jag känner att ämnet är långt ifrån färdigdisskuterat och jag kommer att återkomma med fler funderingar. Det lustiga är att för mig är det nu så kristallklart, det var det inte för bara några månader sedan. Jag har anlänt till Individsamhället och mår som en prinsessa.

Med detta vill jag säga att varken förebyggande åtgärder eller REhabilitering kommer att vara till nytta för en person som har bestämt sig. Låt oss istället habilitera och stödja människor på deras väg. Det är bara jag själv som vet var jag är påväg.

Även välformulerat flum är tyvärr flum. Vi kommer aldrig ifrån att "Individsamhället" som du hyllar skall betalas av någon. Någon ska se till att de skattemedel som ska bekosta din livsstil dras in. Jag är inte så säker på att övriga sjukvården vill bekosta den.

Problemet är att vi inte är synkade med vår tid. Vi använder fel metoder när vi ska "hjälpa". Vi har inte anpassat samhället efter individen. Så länge vi försöker lösa problem med gamla metoder utan att ta hänsyn till att vi alla är olika och har olika behov kommer vi inte lyckas. Det som sker är en naturlig utveckling, vi kan inte skylla detta på att någon har gjort fel.

Beth! Jo, det ligger något i det du säger. Därför är det så viktigt att vi får lov att vara individer. Vi har idag inte det självförtroende vi behöver för att klara av vår vardag. Vi ansluter oss till grupper för att hitta vår plats. Det var ju så man gjorde förr... Om vi ändrar på normen för att lyckas, normen för hur ett arbeta måste vara, normen för framgång... Vem vet vad vi då kan åstadkomma. Alla dessa regler och normer sitter ju trots allt bara i vårt huvud.

Jenni i Malmö: Jag håller med dig. Vägen mot bergstoppen blir onödigt lång om inte samhället anpassar regler och lagar efter den enskilda människans behov och resurser.
Ett problemfixerat samhälle löser varje unikt problem. "Jultomtarnas åtgärdspaket" har vi väl för länge sedan fått nog av.

Jag tror inte något annat än att dessa personer kommer att kunna ta hand om sig själva. Dom vet hur man riktar energier mot rätt mål. Däremot så finns det ganska dåliga valmöjligheter idag. Det är inte lätt att försörja sig själv i egen regi, det är faktiskt lättare att fuska. Men att jaga människor och anklaga dom är inte rätt metod.

Nähädu: Att tro på varje individs förmåga kostar inte pengar, men att tro att samhället ska tänka åt individen kostar mycket pengar i onödan.
Menar du på fullaste allvar att ett självförverkligande skulle vara ett heltidsjobb som förgör chansen att kunna försörja sig?

Det kan inte upprepas tillräckligt: Vi behöver inte bli försörjda eller tänkta åt. Vi är vuxna och ansvarsfulla människor. Det är vi som är samhället.
Etablissemangets omhändertagande roll har nog i mångt och mycket tjänat ut sin roll.