|
Inlägg #1: Postat: 2005-05-08 13:24:00
|
|
Sunny |
En underbar artikel! Visst känner man igen sig.
Minns en höst då jag grät floder i dotterns tomma rum under lyssnadet av hennes favoritmusik.
Var hon sjuk? Nejdå: Hon hade fyllt 16 ,slutat skolan o flyttat till London.
Jag hade en svår släng av "Emty nest syndrom" o kunde ju inte veta att "den lilla" skulle bo kvar i kollektivet ytterligare i 20 år men på sina egna villkår.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-05-08 14:08:00
|
|
Janne B |
"Låt dig ej förbittrasi denna bittra tid"sjöng vi som var unga kring 1970, med Lena Granhagen.Det var under den grekiska diktaturens tid. Allt var svart. Men stanna inte upp i dina sorger,låt dig ej stelna i förtvivlan, gå ut och förbättra världen.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-05-08 14:12:00
|
|
Janne B |
Tusen predikanterhar i dag talat om bitterheten ur kristet perspektiv.Gudsmannen Job i GT förlorade allt, även sina kära. Han knöt sin hand mot himmelen men måste ändå gå vidare utan bitterhet för att kunna göra nytta. Moses grät i 40 år över sitt folks slaveri i Egypten, gömde sig i en öken. Sen tog han ledningen över sina hebreer och förde dem ut ur den bittra fångenskapen. Långt borta hägrade Kanan.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-05-08 14:13:00
|
|
Janne B |
Klart att du fick en femma...
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-05-09 07:40:00
|
|
Bruno Sollerman |
Klok artikel av Birgitta om minnen som dröjer kvar och hindrar att man går vidare. Men det behöver inte bara vara "goda" minnen. Också att lämna en roll som till exempel går ut på: "det är synd om mej", kan kännas smärtsamt att lämna, för den har kanske länge fyllt livet på ett sätt som man känt livsuppehållande.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-05-09 19:21:00
|
|
Thompa1 |
Egentligen ingen kommentar till detta så "mitt-i-prick träffande brev !! Visst är det i mångt och mycket så vi tänker och känner men att livet går så fort vill jag inte alltid hålla med om. Bromsa och njut och inte minst ta vara på det fina som erbjuds av harmoni. DET STILLAR, tro mig !!
|
| |