Feminismen bär skulden till att vi mår så dåligt

Marcus- eftersom du lägger en sådan hård och oförsonlig dom på mig så har jag väl ändå rätt att få en förklaring på vad jag gör för fel?
Exempelvis i denna debatt- kan du ge mig en vettig förklaring på vad jag skrivit som är så fel att jag förtjänar att ta skit från dig?

Jag tycker illa om att bli påhoppad och förolämpad utifrån att jag är feminist, när den som använder ”feminist” som okvädingsord inte ens brytt sig om att ta reda på var just jag står i olika frågor, eller ens den fråga som för tillfället debatterats. Jag som de flesta andra som försöker ha en lite mer komplex och eftertänksam uppsättning tankar kring kvinnor, män, samhället, biologi, möjligheter, diskriminering och politik tycker inte om att bli kidnappad av en eller annan falang.

Och jag då? Jag vill vara fri. Jag vill inte att någon ska komma och tala om för mig hur jag är, utifrån den enda kunskapen om mig att jag är kvinna. Det händer dock hela tiden – kvinnor är si och män är så. Enligt all logik betyder det att sådana påståenden gäller mig. Vad fan vet ni egentligen? Och de här uppfattningarna om hur kvinnor och män ÄR har ju också ett inneboende BORDE vara. Jag betackar mig!

Om feminist är att förändra det här och göra oss alla mer respekterade som individer, då är jag feminist. You bet. Om feminism är att arbeta för att skapa lika möjligheter och rättigheter i samhället för män och kvinnor, då är jag feminist. Vi kan hitta många definitioner på feminist där jag kan skriva under. Ironiskt nog kan vi helt säkert hitta fullt gångbara definitioner på ”feminist” som även en mest inbitne feministhatare kan passa in.

Och Åh! Jag missade Biffs fantastiska definition i svar 6. Feminist någon som inte är mänsklig och har känslor. Haha, Biff, känner du mig? Uppenbarligen inte. Gjorde du det skulle du rodna nu...

Shakti, jag utgick från dina sex raljerande kommentarer. Du skriver att du i första hand vill bli bemött som en individ och inte utifrån vad man har för föreställningar om kvinnor. Nå, det var exakt vad jag gjorde. Alla män vet att kvinnor är känslosamma, men istället för att bemöta dig som sådan utgick jag ifrån vad du faktiskt skrev. För övrigt överdriver du könens betydelse i fråga om förutfattade meningar.

Svar 26 skrev, "Jag vill vara fri. Jag vill inte att någon ska komma och tala om för mig hur jag är, utifrån den enda kunskapen om mig att jag är kvinna. Det händer dock hela tiden – kvinnor är si och män är så. "

Metoden att avvisa kritik mot feminismen genom att gömma de olika inrikningarna bakom varandra är jag hjärtligt trött på. Snarast är det ett sätt att slippa ta ansvar, att slippa vara den som kastar första stenen, eftersom ingen annan inriktning verkar bry sig nämnvärt om att kritisera den galla som spys ut. Med frihet kommer otrygghet, heter det. När vi inte vet vad som förväntas av oss, vet vi heller inte hur vi ska bete oss.

Felet är just att du kallar det för dogm, som om det vore regler som tvingade oss.

Och att "gömma de olika inriktningarna bakom varandra" är ingen metod. Det är ett faktum att feminsimen är brokig. Om man vill göra en rimlig analys måste man faktiskt ha det i åtanke. Att dra alla inriktningar över en kam och fördöma dem enligt eget godtycke är bara ytligt och meningslöst.