|
Inlägg #1: Postat: 2005-04-13 08:41:00
|
|
Pysan |
Först en kommentar till Mysan: 1 du är långt ifrån ensam! vi finns här! 2att erkänna sin sorg, sin dysterhet är ett friskt steg! så du är lite av en föregångare i livet: nu är DU modig i andras ögon-skjut inte det ifrån dig men sträva inte efter endast den bekräftelsen 3släpp allt vad media och samhället vill pracka på, fortsätt tänk själv! Vi kan bara bevisa att det går genom att göra det själva.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-04-13 08:51:00
|
|
Pysan |
Jenni, hejja hejja!! Jag blir glad av att läsa dig och jag tycker du skriver underhållande! Det kommer med automatik va, rakt från hjärtat? Liksom...när man insett något är det svårt att dölja- och varför dölja?? Skrik ut: VI STYRS AV MEDIA, REKLAM, GRUPPRTRYCK...ÄR JAG EN ROBOT ELLER EGEN MÄNNISKA SOM LEVER MINA VÄRDERINGAR?? eller styrs jag av rädsla?...för att inte passa in?.../ Tjohej!!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-04-13 11:40:00
|
|
Jenni i Malmö |
Precis, vi kan inte göra annat än att ändra på oss själva och vår syn. Jag låg mittemellan anställd och arbetslös. Jag var egen företagare. Inga pengar alltså, ett stressmoment som vi alla vet är det jävligaste av alla. Tänk att man inte ska få vara sjuk ifred. Att säga åt en sjuk att byta jobb eller omskola sig tolkas i den sjukes huvud som "du är dålig, kan du inte göra någonting rätt. Duktiga flickor går inte in i väggen??!!"
Men nu pratar vi om det i alla fall...nu kan det bara bli bättre. J
|
| |