|
Pinocchio |
Jag stod där, i min egen lilla värld, full av drömmar och tankar när
en vidpust drog över min kind. Det var en vindpust av sommarens bort-glömda värme och lugn. Den smekte mej mjukt och varmt och fick mej att minnas sommaren där jag stod. En sommar som alla andra men som blivit bortglömd liksom. Man vet om den, man har den men den hade fallit i glömska. Den på-minde mej om den igen. Man vaknade till, full av massa känslor och en massa energi.
|