|
Inlägg #1: Postat: 2005-02-11 19:56:00
|
|
Tommy |
Hej Marcus :! Tack för positiv feedback. Jo... det bästa är ju om någon lyssnar. Ens partner brukar oftast inte kunna lyssna. Detta pga av att även han/hon oftast också är upprörd. I så fall blir allt bara värre vet inte vilka erfarenheter du har Marcus:
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-02-11 19:56:00
|
|
Tommy |
och då är det bäst att gå in i ett annat rum. Fast visst! Om din partner är så pass medveten och så pass villig att han/hon ställer upp på att lyssna... Då är ju allt frid och fröjd. Så är ju oftast inte fallet enligt min erfarenhet i praktiken... Mvh/T
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-02-11 20:11:00
|
|
Marcus |
Nja.... det är som du säger en stor konst både att prata och att lyssna. En bra försäkring har jag märkt är att lägga upp pluspoäng på lyssnar-bankkontot under lång tid eller så mycket man kan i vardagen så att sen när nervsamanbrottet kommer då kan man kosta på sig att skrika om man behöver det på grund av en kris
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-02-11 20:12:00
|
|
Marcus |
för man har redan lyssnat... och ens partner inser att det är dags för henne att lyssna lite.... lyssna först prata sen... :- om man bara pratar pratar hela tiden i vardagen och aldrig lyssnar då är det svårt att få folk att lyssna när man verkligen behöver det :-
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-02-11 22:24:00
|
|
Tommy |
Ja... alla hittar sin lösningar :. Bara målet är att båda blir hörda ur en ömsesidig förståelse och respekt... Viktigt är att det finns en uppriktig vilja ifrån båda två att komma vidare ...
|
| |