|
Inlägg #1: Postat: 2005-01-25 18:39:00
|
|
Peter Andersson |
Vi ensamboende skulle vara det största politiska partiet om vi var ett sådant. Om man betänker att kanske så mycket som 90 av befolkningen var bönder och knappt 10 procent var arbetare den gången för cirka 150 år sedan när s-märkta arbetarrörelsen först uppstod så är det accelererande ensamhetslevandet en proportionerligt mycket större kraft, som ingen – absolut ingen – försöker organisera eller glorifiera. Frågan är om inte det är mer skrämmande i sig.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2005-01-25 18:41:00
|
|
Peter Andersson |
Bönder var och är förstås arbetare de också, men ni förstår vad jag menar när jag differentierar dem från de tradtionellt socialdemokratiska arbetargruppernas intressesfär.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2005-01-25 19:12:00
|
|
Aleta |
Peter: På vilket sätt känner du att du som ensamstående förtrycks? Du skriver ju att du är lycklig. Vilka rättigheter är det som du tycker förvägras dig och som behöver stås upp för?
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2005-01-25 20:30:00
|
|
Peter Andersson |
Tror inte att jag skulle vilja kalla det förtryck, det ordet har lite för kraftiga undertoner om jag nu skall försöka vara nyanserad här. Men visst finns det outtalat, kanske halvt omedvetet ogillande som uttrycks i kroppsspråk och blickar och förbiseende. Att tvåsamma plötsligt blir fena på parmiddagar och slutar att ens försöka hålla kontakt med oparade singlar är ju ett annat klassiskt exempel
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2005-01-25 21:27:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Peter - helt korrekt. Tack för det. I Sverige präglas vi av partänkandet, där det som väljer ett singelliv inte blir bjuden till parmiddagar vill man det förresten?. Balansen kan ju rubbas. Och det finns exempel på vänner/syskon som skaffar familj samtidigt, för att barnen ska leka ihop. Så, en annan aspekt av ofrivillig ensamhet är när alla ens vänner är inbegripna i samboskap/familjebildning och man själv inte är intresserad av sånt. Helt plötsligt står man själv.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2005-01-25 21:28:00
|
|
Sofia Hadjipetri |
Den frivilliga ensamheten blir alltså ofrivillig. Vilket blir en push till att lära känna nya människor. Eller är du Superman Peter, utan något som helst behov av annan mänsklig kontakt?! :
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2005-01-26 19:38:00
|
|
Peter Andersson |
Tja, jag skriver ju på internet i alla fall... men annars så säger jag som min mormor: Det är inget fel på att vara ensam och prata med sig själv, man får så intelligenta svar!
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2005-01-27 18:51:00
|
|
Mysan |
Eller så ska man ha någon som är väldigt följdsam och felexibel som vän.
|
| |