Flodvågskatastrofens moment 22

Inlägg #1: Postat: 2005-01-12 17:41:00
Peter Andersson
En av de mest betydelsefulla missnöjesrörelserna under det föregående decenniet, i termer av gehörsväckande kritik mot sittande regering, var de anhörig- och överlevandeföreningar som spontant bildades efter Estoniakatastrofen. Tillbakahållandent av saknadelistor efter flodvågskatastrofen är sålunda i statens och sittande regerings intresse då det försvårar ett snabbt och spontant bildande av både informella och formella anhörigorganisationer. Forts.
Inlägg #2: Postat: 2005-01-12 17:41:00
Peter Andersson
Ingen borde alltså egentligen bli förvånad av det som idag indirekt avslöjas i t.ex Aftonbladet. Att en del av de som snabbt extrainkallades till UD:s telefonslussar har ägnat sig åt att i första hand registrera personnummer och namn på upprörda anhöriga som genom att stå på sig och ta sig igenom telefonköerna redan där indirekt visat potential som tänkbara missnöjesorganisatörer. Den verkligt intressanta listan vore således över vilka som extrainkallades till UD och varifrån de hämtades.
Inlägg #3: Postat: 2005-01-12 17:52:00
Peter Andersson
Den naturliga utvecklingen nu är, utöver de obligatoriska ”utredningarna”, att det kommer att organiseras lokalt differentierade och bidragsdopade små anhörigföreningar som sedan sugs upp via redan existerande studiecirkelsorganisationer o.d och i den mån de ändå vill ägna sig åt riksorganisation kan förväntas, eller i värsta fall styras till, att bli osams med sina ”rivaliserande” föreningar, varefter kritik mot regeringen kan avfärdas med att kritiken inte är enhällig o.s.v.
Inlägg #4: Postat: 2005-01-14 12:01:00
Fowler
Är det en form av konspirationsteori du försöker lansera? Anhörigföreningar bildas antagligen, och de är antagligen kritiska mot hanteringen av katastrofen men på vilket sätt skulle de forma en gemensam politisk plattform, har de något mer gemensamt än erfarenheterna av katastrofen. Jag kan inte dra parallellen till arbetarrörelsen för 100 år sedan iaf Eller var du bara ironisk?
Inlägg #5: Postat: 2005-01-14 20:02:00
Peter Andersson
En rörelse behöver inte ha en politisk agenda för att vara politiskt relevant, inte i ett klimat där det är regeringens högsta innersta önskan att alla skall vara tysta så att det kan blir "back to business as usual". Anhörigföreningarna efter Estonia har nu i två valrörelser varit en betydande om än ej avgörande nagel i ögat genom att konstant påminna om t.ex Mona Sahlins diverse löften om än det ena än det andra till de efterlevande.
Inlägg #6: Postat: 2005-01-14 20:08:00
Peter Andersson
Jag tog arbetarrörelsen för 100 år sedan och Solidaritet i Polen för att få två tydliga, historiska exempel inom 500 ord. Kanske hade en jämförelse med stora "affärer" som Watergate eller något i stil med Astrid Lindgrens Pomperipossauppror varit mer relevant.
Laddar...